Men alltså. Jag är snart 30 år. Så mycket händer inte varje år. Men kortfattat: jag livskrisade, precis som jag gör nu (vad fan ska jag göra med mitt liv), bodde här precis som nu, jobbade med samma sak som nu. Enda skillnaden var väl kärleken. Jag var betuttad i en kille som inte var snäll. Alls. Nu är jag betuttad i en kille som är snällast i världen. Så jag ligger plus får vi säga.
Också hade jag mitt långa hår. det saknar jag.
4 kommentarer:
Vad har du får hår nurå?
Före- och efter-bild! Före- och efterbild!
Okej, nu blev jag väldigt intresserad. Du verkar ju har "allt" och ändå har du livskris? Snälla fördjupa detta lite...
Hälsningar från en 28-åring som har livskris-ultra, o ibland jämfört sig med din framgångsrika karriär trots din unga ålder, o känner oerhörd stress...
Anonym: jag har page, ska ta en bild!
Sara: Oj tack, jo förmodligen har jag en släng av så kallade i-lands-problem. Men gud, jag har ångest över så mycket. Tycker inte alls att jag har nån karriär att prata om, ser 29-åringar varje dag som kommit så mycket längre än jag, har lite familjeångest för att alla runt mig föder barn och köper hus medan jag bor kvar i min tvåa och dricker vin som en sjörövare, och har typ värsta sämsta självförtroendet generellt.
Jag tycker att det är bra att det tog "slut" med killen som inte var snäll. Du mådde inte bra under den tiden. Åtminstone verkade det inte så i bloggen. Kan bara önska dig lycka till i framtiden.
Skicka en kommentar