Under semestern har jag hunnit titta igenom en hel del filmer och tv-serier. En som jag verkligen, verkligen fastnat för är 2 broke girls. Historien om två servitriser från två vitt skilda världar som bestämmer sig för att tillsammans en dag öppna en cupcake-kedja. Vad jag fastnat för är avsaknaden av män. Inte på det sättet att det saknas män i serien, tvärtemot, kollegorna, chefen och vännerna är män. Men de är bara karaktärer, samtalen handlar aldrig om dem.
För om det är något som karakteriserar tjejserier så är det att oavsett hur framgångsrika kvinnorna är, och oavsett hur fin vänskap de har så är det alltid männen som står i fokus i händelserna, i samtalen. Låt oss ta Sex & the city som ett exempel. Varenda lunch, varenda drink de delar handlar aldrig om dem själva utan männen de träffar. De är framgångsrika och lever i en drömstad, ändå är det alltid männen som är det väsentliga i avsnitten.
Men 2 broke girls handlar om vänskap. Om en häst. Om att tjäna pengar. Om att drömma om ett eget företag. I två avsnitt finns en kille med, men han ryker så fort det visar sig att han inte är singel. Här snackar vi inget konstant tjatande om samma kille i nio månader, utan när han är no good så ryker han. De ser aldrig tillbaka, ältar aldrig varför det inte blev något, utan kör bara på med sin grej.
Jag kan inte låta bli att tycka att det är så gött.
2 kommentarer:
Jag kan hålla med om just den aspekten, men i övrigt tycker jag att det är en rätt usel serie. Otroligt förutsägbara "skämt", lyteskomik med stereotypa karaktärer (asiatisk chef som inte kan prata rent), konstanta sexuella trakasserier på jobbet från kocken i köket, vilket aldrig framställs som problematiskt utan bara "roligt"...
Jeg elsker serien. Og enhver som har jobbet i sånn jobb vet det med å le av det er en overlevelsesstrategi. Jeg vil faktisk si at denne serien ikke er for de som fremdeles har millioner i banken, men de som HAR truffet bånn en gang (eller fler), og kjenner den sorte humoren på kroppen.
Skicka en kommentar