Etta inte ta ansvar!!!

Nu rasar än en gång debatten om hur LCHF:are förstör miljön, på grund av sitt köttätande. Och som vanligt blir jag bara trött, för diskussionen är så platt.

Än en gång söker vi syndabockar, istället för att rannsaka oss själva. Vem kan vi peka finger mot? Vem kan vi skylla på? vad kan vi skylla på?

För miljöproblemen beror inte på LCHF. Det handlar inte om en enstaka företeelse utan på en hel livsstil. Vår västerländska livsstil, och är långt mycket större än några procents köttätande. Det är hur vi bor, hur vi lever, hur vi äter, hur vi transporterar oss, hur vi shoppar. LCHF:are är långt från ensamma om att äta för mycket kött. Det gör de flesta av oss.

Och tittar vi vidare har alla sina synder.

Vissa köper kläder som om det vore smågodis.
Vissa har husdjur.
Vissa flyger trots att de kunnat ta tåget.
Vissa har bilar och kör fastän de kunnat cykla eller ta bussen.

Vissa äter kött varje dag.

Vissa köper tekniska prylar så fort de släpps för att "de måste ha dem"

Men istället för att titta på oss själva, vår familj, våra närmaste pekar vi finger åt någon och säger "Men de är faktiskt värre för de gör det här" som i princip är samma sak som att skrika "Etta inte ta ansvar".

Vi är spegelbilder av hur miljödiskussionen sköts på en politisk nivå, och det skrämmer mig. Ingen vill ta ansvar, alla vill peka finger på någon som är värre.

Men om vi vänder blicken mot oss själva.

För en sekund.

Jag är en miljöbov.
Jag flyger en gång i veckan.
Köper klänningar som en galning.
Äter kött.
Har en hund.

Jag kan välja att skylla på andra. Peka finger på alla som har bil, och prata om hur mycket avgaser och koldioxid de släpper ut. Men det tänker jag inte göra. Istället pekar jag fingret på mig själv.
För jag kan shoppa mindre.
Jag kan äta mindre kött.
Och jag kan ta tåget oftare.

Och det är först när vi alla, politiker såväl som media som privatpersoner, tar ansvar för vad vi själva gör och inte pekar finger som någonting verkligen kommer hända.