Från Malmö med kärlek

The big 30

2012-01-27T00:02:00.001+01:00

0.02.

Och jag är 30. Det känns så jävla fett. Det här kommer bli ett grymt år.

Fuck

2012-01-25T21:08:00.002+01:00

Alltså mitt liv är så jävla bra.

I dag friskförklarades jag äntligen. Efter nästan åtta månaders kamp. Tack Gud. Tack livet. Tack universum. Tack karma. Älskar er. Jag satt på tåget och grät av lycka när jag åkte tillbaka till kontoret.

Förutom det?

Jag har fått mitt friggin drömjobb. 4 realz. Jag kan knappt tro att det är sant när jag tänker på det. Om bara några veckor börjar jag på IsaDora. Jag längtar så mycket.

Jag har den finaste killen, hunden och styvdottern (nej, henne kommer jag inte skriva om, det här är ett undantag. När hon är stor nog att själv bestämma om hon vill fläka ut sitt liv i sociala medier kan jag fundera på det) på hela jorden. Att få ha en så fin familj har förändrat mig.

Jag har min lägenhet, mitt hem, som är mitt och som jag alltid drömt om att det ska vara.

Jag har de bästa vännerna man kan tänka sig. Alltså Martin, kan inte förklara med ord hur mycket glädje han skänker mig.

Och om två dagar fyller jag 30 år. och jag är precis där jag vill vara.

Och det är precis så här jag önskade att livet ska vara. jag är så jävla glad.

Etta inte ta ansvar!!!

2012-01-23T17:49:00.005+01:00

Nu rasar än en gång debatten om hur LCHF:are förstör miljön, på grund av sitt köttätande. Och som vanligt blir jag bara trött, för diskussionen är så platt.

Än en gång söker vi syndabockar, istället för att rannsaka oss själva. Vem kan vi peka finger mot? Vem kan vi skylla på? vad kan vi skylla på?

För miljöproblemen beror inte på LCHF. Det handlar inte om en enstaka företeelse utan på en hel livsstil. Vår västerländska livsstil, och är långt mycket större än några procents köttätande. Det är hur vi bor, hur vi lever, hur vi äter, hur vi transporterar oss, hur vi shoppar. LCHF:are är långt från ensamma om att äta för mycket kött. Det gör de flesta av oss.

Och tittar vi vidare har alla sina synder.

Vissa köper kläder som om det vore smågodis.
Vissa har husdjur.
Vissa flyger trots att de kunnat ta tåget.
Vissa har bilar och kör fastän de kunnat cykla eller ta bussen.

Vissa äter kött varje dag.

Vissa köper tekniska prylar så fort de släpps för att "de måste ha dem"

Men istället för att titta på oss själva, vår familj, våra närmaste pekar vi finger åt någon och säger "Men de är faktiskt värre för de gör det här" som i princip är samma sak som att skrika "Etta inte ta ansvar".

Vi är spegelbilder av hur miljödiskussionen sköts på en politisk nivå, och det skrämmer mig. Ingen vill ta ansvar, alla vill peka finger på någon som är värre.

Men om vi vänder blicken mot oss själva.

För en sekund.

Jag är en miljöbov.
Jag flyger en gång i veckan.
Köper klänningar som en galning.
Äter kött.
Har en hund.

Jag kan välja att skylla på andra. Peka finger på alla som har bil, och prata om hur mycket avgaser och koldioxid de släpper ut. Men det tänker jag inte göra. Istället pekar jag fingret på mig själv.
För jag kan shoppa mindre.
Jag kan äta mindre kött.
Och jag kan ta tåget oftare.

Och det är först när vi alla, politiker såväl som media som privatpersoner, tar ansvar för vad vi själva gör och inte pekar finger som någonting verkligen kommer hända.

men åhh

2012-01-19T21:27:00.003+01:00

Hur mycket jag längtar tills jag börjar på IsaDora? Oändligt mycket. I dag har jag varit där heldag i utbildningssyfte och det är verkligen som att vara Kalle i Chokladfabriken. Saker man vill ha ÖVERALLT.

Jag funderade i dag på hur man ständigt glorifierar delar av ens liv som egentligen inte varit så roliga. För ett år sedan glorifierade jag mitt förra förhållande. I dag glorifierar jag mitt singelliv. Komiskt det där. Trots att jag var så olycklig för ett år sedan kan jag inte låta bli att se tillbaka med en romantisk blick på mitt förflutna.

Anyways, saker förändras, civilstånd förändras. Det enda jag vet med säkerhet som aldrig nånsin förändras är jag och Martin. Han är min familj. Och han kommer alltid vara det.

Sista dansen

2012-01-17T17:58:00.003+01:00

I morgon håller jag trendföreläsning för sista gången. Trendföreläsning som blivit mitt signum. 2011 var jag ute över 100 gånger och höll föredrag. Det känns lite märkligt att sluta, men ganska skönt. Det har varit enormt slitigt, att varje vecka åka till nån ny konferens / styrelsemöte / nätverksträff etc, och stå där och man ska prestera så sjukt fett på en timme. Vissa veckor har varit galna, och jag har flängt runt landet och försökt ha en vardag vilket varit helt omöjligt.

På en anställningsintervju jag var på i våras frågade chefen om jag föreläste för att jag ville bli kändis, och jag höll mig från att säga "50-talet ringde och ville ha tillbaka sin kvinnosyn tillbaka". För nej, det har aldrig handlat om nån egoboost. Det har handlat om 1. Pengar (jag har kunnat ta väldigt bra betalt) och 2. det är världens bästa marknadsföring, en hel del stora uppdrag har trillat in tack vare dem.

Men nu är det slut, precis som det är slut med konsultbranschen. Mitt jobb kommer inte vara att marknadsföra mig och företaget jag jobbar på, utan att marknadsföra en produkt. Det passar mig utmärkt.

Så om ni är i Göteborg, kom förbi svenska mässan i morgon vid halv nio. Då håller jag låda.

Vad man ska skriva

2012-01-12T23:39:00.005+01:00

Ni har varit så många som bett mig på senaste att skriva. Men jag sitter och stirrar på skärmen och vet inte vad jag ska skriva om. Jag arbetar mycket. Jag kör stenhård LCHF igen. Det är fantastiskt. Älskar LCHF. Tänker på min fina mamma som alltid är så stolt över mig. Vill så gärna göra henne lycklig. Funderar på mina mål som familjemedlem. Tränar sex dagar i veckan igen. Pussar på min hund. Pussar på min kille. Funderar på hur sjutton personen som googlade "hur tjejer vill bli knullade" hamnade på min blogg och inte på Flashback (Svaret: tänk porr. Gör precis tvärtemot. Aight?). Lyssnar på Donny Hathaway och Shangri-Las och älskar dramatiken och känslorna. Dagens musik följer alltid temat "du hade mig, nu förlorar du mig och jag är mycket bättre än du så jag kommer ha en ny man inom fem timmar för jag är så jävla snygg" medan Donny och Mary ba "Okej, du kanske inte älskar mig men jag kommer bara ligga här, mitt i gatan och dö här för jag älskar dig så mycket och det kvittar vad du känner för jag kommer alltid göra det". Som med sagorna. Uppfödd med att kärlek ska vara sådär stark. Funderar på det. Saknar Henke. Går igenom på våra sista dagar tillsammans. Tar inte en cigarett trots att jag vill det. Får dåligt samvete för att jag inte besöker graven tillräckligt ofta. Bestämmer mig för att köpa en dyr väska till mig själv i 30-års-års-present. Har börjat skriva dagbok igen och älskar det. Min kille ligger bredvid och jag lär honom meditation och avslappning, och när han somnar fyller jag sidorna med allt jag inte vill dela med någon.

Och jag tänker att livet har ändrats så mycket. Jag tror 2012 kommer bli fantastiskt.

Så kan det gå

2012-01-12T08:16:00.000+01:00

Det är inte klokt hur mycket publicitet mitt nya jobb gett mig. Här är en intervju i Sydsvenskan.

Jag är himla glad och det känns otroligt stort. IsaDora är ett fantastiskt varumärke och jag har saknat kundsidan.

Hej då konsultlivet. Nu gör jag slut.

2012-01-09T15:58:00.002+01:00

Jag har varit tyst om det länge, för att jag ville prata med alla kunder och medarbetare innan något kommit ut. Men jo, jag gör slut med konsultandet. Inga mer trendföreläsningar, inga mer krönikor för Travel News och inga fler pitcher. Från och med februari hittar ni mig på Isadora.

2 broke girls

2012-01-04T22:43:00.002+01:00

Under semestern har jag hunnit titta igenom en hel del filmer och tv-serier. En som jag verkligen, verkligen fastnat för är 2 broke girls. Historien om två servitriser från två vitt skilda världar som bestämmer sig för att tillsammans en dag öppna en cupcake-kedja.

Vad jag fastnat för är avsaknaden av män. Inte på det sättet att det saknas män i serien, tvärtemot, kollegorna, chefen och vännerna är män. Men de är bara karaktärer, samtalen handlar aldrig om dem.

För om det är något som karakteriserar tjejserier så är det att oavsett hur framgångsrika kvinnorna är, och oavsett hur fin vänskap de har så är det alltid männen som står i fokus i händelserna, i samtalen. Låt oss ta Sex & the city som ett exempel. Varenda lunch, varenda drink de delar handlar aldrig om dem själva utan männen de träffar. De är framgångsrika och lever i en drömstad, ändå är det alltid männen som är det väsentliga i avsnitten.

Men 2 broke girls handlar om vänskap. Om en häst. Om att tjäna pengar. Om att drömma om ett eget företag. I två avsnitt finns en kille med, men han ryker så fort det visar sig att han inte är singel. Här snackar vi inget konstant tjatande om samma kille i nio månader, utan när han är no good så ryker han. De ser aldrig tillbaka, ältar aldrig varför det inte blev något, utan kör bara på med sin grej.

Jag kan inte låta bli att tycka att det är så gött.

2011

2012-01-02T00:25:00.004+01:00

Varje år ska man ju göra en återblick. Om man är bloggare alltså.

Tja, alltså 2011 har varit sånt sjukt skitår. Ledsen att säga det men fy fan, i so look back in anger. Det har typ kantats av drama, sjukdom och total deppighet. Jag har sällan lust att dela med mig av mitt privaliv till någon så att kräka i digitala medier är så fett uteslutet. Det är inget år jag kommer le när jag tänker på.

Men det har så klart hänt fina saker och det är väl dem man ska hålla fast vid. Jag träffade ju världens bästa man, ärligt, min mamma var typ i chock efter julen över hur fin kille jag hittat. Det här är killen som dyrkar varje steg jag tar i äkta amerikansk filmanda. Det är helt ärligt världens bästa kille, han borde verkligen vinna ett pris. Det här är killen som städar min lägenhet när jag har sovmorgon och ger mig blommor varje gång jag är minsta nere.

Jag lärde känna gänget på Isadora (sminkmärket ja) som förutom kunder även blev vänner. Så himla fint gäng som jag klickade direkt med, och vi har gjort ett så stort men så roligt jobb detta år.

Jag lärde känna Sofia som förutom en älskad vän blev business partner. Mer om det snart.

På bilden ser ni Beyblade-turneringen som ägde rum på julafton. Det var fint.

Instagram och civilstatusen

2011-12-29T13:59:00.002+01:00

En av mina absoluta favvoappar är Instagram, en fotoapp för er som är oinvigda.

Något som är väldigt intressant är att Instagram på typ fem sekunder kan avslöja en persons civilstatus. Hur?

Singel på jakt: Uteslutande egopics, oftast uppifrån. Inte glada semesterbilder eller från någon aktivitet, utan oftast i en spegel eller nyfixad på väg ut. Killar stirrar stint in i spegeln med en halsduk runt halsen, tjejer har halvöppen mun och drar en slinga hår ur ansiktet.

Singel som inte är på jakt: Blir en blandning av ovanstående och nedstående. Mycket bilder på sig själv, men oftast i ett sammanhang, t.ex. med vännerna på restaurang eller semester. Mer gruppbilder. Mycket drinkar, kläder och mat.

Par/sambo utan barn: Uteslutande matbilder, antingen från långkok eller avancerad matlagning hemifrån eller från coola restauranger.

Par/sambo med barn: Barn barn barn. That's it.

Tillägg?

13. Berätta om din favoritsak i ditt hem.

2011-12-20T19:28:00.003+01:00

Min lägenhet är definitivt inte den traditionella reklamarlägenheten. Jag har verkligen inga av de där möblerna man som reklamare väntas äga. Istället trängs arvegods med billiga loppismöbler. Väggskåpet ovan älskar jag. Det hängde i mina farföräldrars hem, innan det kom till oss som små och pappa målade över den gröna färgen och nu hänger det hos mig.

Det finns så mycket jag älskar i mitt hem. Oftast prylar och möbler från släkten. Jag äger inget från IKEA förutom min säng. Det får inte plats när man bara har 48 kvm.

12. Berätta om någon som du saknar.

2011-12-19T22:03:00.002+01:00

Min fina vän Sofia som är i San Francisco och lever loppan. Lärde känna henne i våras och hon är helt fantastisk. Varm, rolig, stöttande, smart, alltså verkligen en av de bästa människorna jag någonsin träffat. Finns nog ingen jag kan vara stoltare att starta företag med.

11. Berätta om hur dina framtidsdrömmar ser ut.

2011-12-19T20:06:00.003+01:00

Jag vill bo i en vit eller grå 30-tals-villa med vackra fönster, öppen spis och högt i tak.

Jag vill ha barn.

Jag vill jobba på ett produktföretag igen där jag lyfter varumärket och försäljningen till helt nya nivåer.

Jag vill gifta mig i rådhuset med bara mina närmaste som gäster.

Jag vill resa till en paradisstrand igen.

Jag vill vakna med min pojkvän varje morgon resten av mitt liv.

Jag vill äta mysiga middagar med Martin.

jag vill bara fortsätta vara såhär lycklig.

10. Berätta om vad som finns i din väska.

2011-12-18T19:38:00.003+01:00

Jag har ganska få saker i väskan. Mobil, extra strumpbyxor, adaptor till projektor (arbetsskada), nycklar och 3-4 nagellack. Och MÄNGDER läppstift och läppgland. Herregud! Räknade och nästa 30 stycken trängdes i väskan. Herregud...

9. Berätta om en av dina favoritlåtar.

2011-12-15T23:30:00.002+01:00

Jag älskar den här låten. Tycker att Adele är så fantastiskt vacker och grym på alla sätt och kan nästan börja lipa när jag hör 'Someone like you'.

När jag träffade min kille i somras lyssnade jag mycket på den, och han brukade sitta i min soffa och säga 'en dag ska jag spela den för dig' och jag fick veta att han spelade piano, något jag inte visste. Älskar den perioden i en relation, när man fortfarande lär sig nya saker om varandra varje dag. Det är fint.

8. Berätta om ett av dina favoritplagg.

2011-12-13T23:26:00.004+01:00

Jag lever mitt liv i klänningar och högklackat. Annars beskriver denna bild min stil i stort. Jag har i princip alltid klänning, kofta, röda naglar och stora ringar. That's me. Alla klänningar är min favoritklänning.

Och guuuuud vad jag saknar mitt långa hår. Klippte page för ett tag sen. Får nog växa ut.

7. Berätta om ett av dina favoritfotografier.

2011-12-13T20:36:00.003+01:00

Lite spännande för er nya läsare, här är min riktiga hårfärg!

Men det var inte det jag skulle prata om ju. Det här är en bild från sommaren 2008. Hade haft så fet resmånad. Varit i Kapstaden en vecka och jobbat mycket med vår nya lansering: Brasilien. Kom hem till semester, drog en vecka till Dubrovnik och Montenegro med mamma. Kom hem, packade väskan och drog en vecka till New York med Gustav. Och slutligen som bilden visar stannade jag till på Island på vägen hem och spaade på Blå Lagunen. Var sjukt fett.

Jag minns att jag var så löjligt lycklig. Jag var bara 26 år, hade varit med och byggt upp ett multinationellt resebolag, var på väg in i en ny spännande startup och allt var bara så problemfritt. Jag hade världens finast kille, hade flyttat in i min drömlägenhet i Malmö, reste som jag alltid älskat och hade verkligen inga problem med ekonomin. Livet lekte, jag minns att jag jämt tänkte "livet är så jävla bra".

Några månader senare dog Henke och den där totala lyckan försvann och har inte funnits på några bilder sedan dess. Jag hoppas jag hittar tillbaka till den en dag.

5. Berätta om vem du var för ett år sedan.

2011-12-12T19:16:00.002+01:00

Men alltså. Jag är snart 30 år. Så mycket händer inte varje år. Men kortfattat: jag livskrisade, precis som jag gör nu (vad fan ska jag göra med mitt liv), bodde här precis som nu, jobbade med samma sak som nu. Enda skillnaden var väl kärleken. Jag var betuttad i en kille som inte var snäll. Alls. Nu är jag betuttad i en kille som är snällast i världen. Så jag ligger plus får vi säga.

Också hade jag mitt långa hår. det saknar jag.

4. Berätta om en person som du beundrar.

2011-12-12T19:08:00.003+01:00

Jag vet inte om vi kan nöja oss med beundrar, för jag dyrkar den här kvinnan.

Ulla-Karin Barrett är den klokaste människan jag träffat i hela mitt liv. Hon är så oerhört proffsig, smart, rolig och varje gång jag går från ett möte har jag visdomsord som jag bär med mig. Jag är så löjligt tacksam att denna fantastiska kvinna sa ja när jag bad henne om att bli min mentor.

Ulla-Karin har bland annat varit VD för The Fanclub, Brand and Communication Manager på Fleur de Sante, kommunikationsansvarig för IKEA Family, kampanjchef för Folkpartiet samt byråchef för Blanking. Och hon har inte ens fyllt 40 år. Trots detta är hon den mest ödmjuka jag träffat. Det finns inte ett uns diva i henne vilket annars är ganska vanligt i byråvärlden. Hon är helt enkelt världens bästa förebild och jag är så glad över att hon har en del i min karriär.

3. Berätta om din bästa vän.

2011-12-12T18:13:00.000+01:00

Det är svårt att skriva om en, för jag har flera, men en av mina absolut bästa, finaste vänner är Gustav.

Gustav älskar Project Runway, har faktiskt aldrig träffat någon som är så besatt av ett tv-program. I skolan var han klassens pajas vilket resulterat i att han fortfarande är den som får alla att gapskratta. Han kan äta hur många kakor som helst. Stökigheten i hans lägenhet spränger alla gränser. Det finns ett stående skämt om vaktmästar-Gustav då han alltid har ett litet kit på sig och fixar allt, till exempel stod han och smorde portdörren häromveckan för att den lät så mycket.

Gustav och jag träffades när jag var 19 år. Jag hade precis gått ut gymnasiet och arbetade som biblioteksassistent. Han var musiker, lika gammal som jag och hade popfrisyr och hipsterglasögon. Jag blev vansinnigt förälskad. En vecka senare flyttade jag in i hans lilla etta och vi fortsatte bo ihop i nio år.

Vi har aldrig varit ovänner. Vi skiljdes som vänner och högaktar varandra. Vi är varandras största stöd som alltid finns där för varandra. När jag hör om par som bråkar om pengar och ljuger för varandra efter att de gjort slut tänker jag på hur lyckligt lottad jag är. För det finns ingen bitterhet, ingen ånger, bara en oerhörd tacksamhet för att vi fått lära känna varandra

Det är fint.

2. Berätta om staden som du bor i.

2011-12-11T21:09:00.001+01:00

Malmö. Älskade, hatade Malmö.

Rubrikerna kring Malmö är svarta, men jag älskar staden. Min favoritårstid är Malmö, att cykla till Ribban, äta picknick, hoppa upp på cykeln igen, dricka öl på Möllan och sedan susa hem. Min hemstad är så fantastiskt vacker och jag kan inte ens tänka tanken att flytta härifrån. Så är det.

1. Berätta om dig själv.

2011-12-11T00:22:00.000+01:00

Så lucka ett. Jag tror alla vet svaret på den här frågan.

Men för er nya läsare: jag heter Ulrika. Jag bor i Malmö i en liten tvåa med mig själv, men tillbringar en hel del tid med min kille och hans hund. Jag jobbar med reklam, tränar sex dagar i veckan, syr korsstygn, äter LCHF och försöker att inte livskrisa över faktumet att jag fyller 30 år inom en månad.

I brist på annat

2011-12-10T00:20:00.002+01:00

Jag är sugen på att blogga och hos bästa Popjunkien hittade jag den här bloggkalendern. Det kör vi på. Jag är lite sen men det kan jag kompensera.

Så. Såhär ser den ut:

1. Berätta om dig själv.
2. Berätta om staden som du bor i.
3. Berätta om din bästa vän.
4. Berätta om en person som du beundrar.
5. Berätta om vem du var för ett år sedan.
6. Berätta om bloggarna du läser.
7. Berätta om ett av dina favoritfotografier.
8. Berätta om ett av dina favoritplagg.
9. Berätta om en av dina favoritlåtar.
10. Berätta om vad som finns i din väska.
11. Berätta om hur dina framtidsdrömmar ser ut.
12. Berätta om någon som du saknar.
13. Berätta om din favoritsak i ditt hem.
14. Berätta om ett fotografi som någon annan tagit på dig.
15. Berätta om en av dina favoritböcker.
16. Berätta om hur du var när du var liten.
17. Berätta om hur en perfekt dag ser ut för dig.
18. Berätta om en plats du absolut vill besöka innan du dör.
19. Berätta om en vän som bor långt bort.
20. Berätta om vad du önskar dig i julklapp.
21. Berätta om någon som du älskar.
22. Berätta om något som du är beroende av.
23. Berätta om ditt bästa julminne.
24. Berätta om fem fina saker som har hänt under den här decembermånaden.

Då kör vi.

Min älskade lille kille

2011-12-06T19:20:00.002+01:00

I dag har jag varit i Jönköping och föreläst, som var väldigt trevligt, och Jönköping lika vackert som vanligt, men herregud vad skönt det var att komma hem till den här lille killen. Egentligen tillhör han min kille på pappret, men han har snabbt blivit en väldigt viktig del i mitt liv. I vår lilla familj.

Lilla gumman

2011-11-29T14:40:00.003+01:00

I dag blev jag uppringd av en säljare som valde att titulera mig "lilla gumman", när jag inte ville köpa hans produkt (d.v.s. en seo-optimering av min arbetsplats' webbplats). Jag dog typ när jag hörde det, helt enkelt för att jag tycker att det är en löjligt billig härskarteknik. Jag vet inte hur många gånger jag hört det av säljare, särskilt när jag var marknadschef, jag minns bland annat en VD på en mediabyrå som sa "Lilla gumman, du kanske är duktig på att skriva små blogginlägg, men affärer kanske du ska lämna till oss som kan" när jag sa att vi inte hade tv-reklam för att det inte var kostnadseffektivt för oss.

Så när jag blev kallad lilla gumman denna gång valde jag bara att svara "du, jag accepterar inte billiga härskartekniker så jag kommer lägga på nu. Hej då".

För jag tycker att det är så töntigt. Varje gång jag blir kallad lilla gumman, flicka eller liknande. Jag kan inte ens gå in i en diskussion för jag tycker att det är så omodernt och unket. Och nej, jag tänker inte sänka mig till deras nivå och kalla dem lille gubben för då är jag lika illa själv. Men jag tänker inte heller bara svälja det och låtsas som inget är fel. När någon är elak mot mig markerar jag att det inte är okej. det är så jag funkar.

Jag funderar på hur länge jag ska kallas sånt. Jag är 29 år. Jag är knappast en liten flicka.

Dessutom, om det är något jag är duktig på så är det affärer. Det finns i blodet.

Kära Sydsvenskan

2011-11-15T11:57:00.003+01:00

Det är få gånger jag skrattat så mycket som när jag läste ovanstående i Sydsvenskan, eller ja, informationschefen Martin Petri tipsade faktiskt mig.

Nu är äntligen trendföredraget klart och i morgon hålls det för första gången på Wednesday Executives där jag är keynote speaker. Håll alla tummar ni har.

Att vara eller inte vara en skojare

2011-11-09T17:33:00.000+01:00

Något jag funderar på ganska ofta är skitsnacket i konsultbranschen. Kanske är det för att det är ett tufft klimat, kunderna färre och byråerna fler, men det är ganska ofta jag hör konsulter snacka skit om andra, påpeka att andra är skojare, att de bara snackar, att de inte kan sin grej.

Jag kan förstå det, men samtidigt är det fasansfullt sorgligt. När jag själv satt på beställarstolen avfärdade jag ofta konsulter som skojare. Jag vet att det var elakt, men ganska ofta mötte man konsulter som kallade sig själva för experter, evangelister m.m. inom t.ex. sociala medier och e-handel som själva varken gjort något stort inom sociala medier eller drivit en e-handel själva. För mig var det helt uteslutet att anlita en e-handelskonsult som inte själv drivit e-handel, helt enkelt för att jag hade svårt att se hur de kunnat bli experter inom något de aldrig gjort. Jag minns att jag till och med förklarade för en väldigt påstridig konsult som ville sälja en bloggstrategi att jag aldrig skulle anlita en målare som inte målat, så varför skulle jag anlita en bloggkonsult som aldrig bloggat?

Med åren har jag insett att det var lite naivt, att problematiken är djupare än så. Jag ifrågasätts ofta varför jag får alla mina föredrag (har uppnått 80 föredrag om trender och sociala medier i år) och varför just jag blivit e-handelsexpert på Internetworld. Jag är ju inte bäst eller driver något framgångsrikt inom något av områdena. Och jag håller med. Jag är verkligen inte bäst. Tittar vi på bloggar så är unga tjejer som Kissie, Dessie och Paow mycket bättre än jag. Det är de som har Sveriges största bloggar, inte jag.

Min talang ligger inte inom det. Min talang är metaperspektivet. Att jag är duktig på att förklara och få människor att förstå. Ni som har hängt med länge i denna blogg vet ju att jag egentligen utbildade mig till gymnasielärare. Jag undervisar fortfarande, skillnaden är ämnet och målgruppen.

För det många av mina kunder efterfrågar är någon som kan göra hela den digitala världen förstålig för dem. För dig och mig som hänger på Twitter hela dagarna är det fullt förståligt med varför retweets är så bra och vilken effekt Like-knappar ger. Men för någon som aldrig arbetat med detta, som privat har ett Facebook-konto med 100 vänner, ingen twitter och knappt läser bloggar är det inte lika självklart. De vill ha någon som konkretiserar för dem vilka kanaler de ska vara i, vilka kommunikationskoncept funkar, behöver de nyanställa någon som sköter det, hur mycket resurser ska läggas. Det är mitt jobb. Inte att bli deras egen bloggdrottning.

Men jag förstår problematiken när man själv inte levererar. Vilket också är anledningen att jag tar steget in i e-handel och sociala medier igen när de två bolagen jag är inblandad i lanseras nästa år. Vi får bara hoppas att det blir bra. Det är dock små steg jag tar in i dessa branscher, så ha inte höga förhoppningar om något revolutionerande. Jag känner bara att jag behöver testa och leka med alla tips jag ger mina kunder, och bygga på något redan bra.

Om att värdesätta sitt arbete

2011-11-06T15:02:00.002+01:00

Jag får ganska många förfrågningar om både föreläsningar och skrivjobb som är gratisjobb. Det vill säga prata någonstans eller skriva en krönika för att "bygga mitt varumärke" eller "öka min synlighet". Jag säger konsekvent nej till detta, helt enkelt av två anledningar:

1. Tidsbrist. Jag har mycket att göra, och mina fria timmar på dygnet lägger jag hellre på egna projekt eller min familj.

2. Jag värdesätter mitt arbete. I början av min karriär gjorde jag en hel del gratis, men i dag behöver jag inte det, jag får ju betalt.

När det gäller skriv- och föresläsningar finns det ju en väldigt udda kultursyn på det hela. Man ska ställa upp på det mesta gratis för att öka sin varumärkeskännedom, för möjligheten att få nya kunder. Men det är ju ingen som ringer till en rörmokare och säger att de kan arbeta gratis för att öka sitt varumärke och rekommenderas till andra.

Jag vet inte hur många gånger uppdragsgivare reagerat genom att tycka att det är konstigt eller bli sura för att jag inte ställer upp gratis. Men vad ska jag leva på om jag arbetar gratis? En del verkar tro att bara möjligheten att synas skulle vara betalning nog för mig. Jag minns när jag jobbade på Backpacking för en herrans massa år sedan, och jag blev uppringd av en reklambyrå. De skulle göra en tidning till en resebyrå som vände sig till studenter och ville ha med mig i en stor intervju där jag berättade om hur jag åkt med denna resebyrå på en av deras jordenruntresor. Men jag hade aldrig åkt den resan. Jag hade aldrig rest med dem överhuvudtaget. Ingen betalning skulle jag få för intervjun heller, jag fick ju faktiskt möjlighet att SYNAS. Och jag minns att jag ba "jag är ledsen om du misstagit mig för nån mediapersonlighet, men jag är en kämpande skribent, det är ganska oviktigt om JAG syns, dessutom skadar det nog bara mitt anseende att ljuga i en tidning om en resa jag inte gjort". Och jag minns att reklambyrån var skitsur, suckade och undrade vem jag trodde jag var, det var väl ingen som brytt sig om jag verkligen åkt på den där resan eller inte.

För mig handlar det även om att sätta ett värde på mitt arbete, att visa för mig själv att det jag gör är värt att betala för. Jag är inte en 21-årig kämpande skribent längre som hoppar på alla chanser som ges (även om jag är glad att jag gjorde många av de uppdragen också). Jag har kommit en bit nu, och det måste även synas på min nota.

Det största med bloggandet

2011-10-31T00:11:00.002+01:00

Jag tror inte att ni förstår hur mycket spott och spe jag fått för att jag bloggar. Man får ständigt befinna sig i något slags självförsvarstillstånd, men oftast orkar jag inte ens försvara mig utan låter folk döma mig.

Till och med när jag skrev Sveriges största reseblogg fick jag ofta höra hur oseriös jag var, att jag aldrig skulle tas på allvar. Ibland får jag höra att jag har en karriär trots mitt bloggande. Men sanningen är att jag har en karriär tack vare mitt bloggande. Hade jag inte bloggat hade jag aldrig förstått så mycket om digital marknadsföring och kommunikation.

När Henke dog bloggade jag från hjärtat. Det är nog första och enda gången. Men det gick inte att skriva om smink och kläder när min bäste vän bestämt sig för att avsluta sitt liv vid 26-års-ålder. När ens bäste väns sista ord är "jag hoppas du har köpt rakblad till mig i julklapp". Förutom lappen där han skrev förlåt.

Och jag har ofta fått försvara varför jag la något så privat på nätet. Jag har alltid svarat ärligt. Jag agerade i chock. Jag var van vid att blogga flera gånger om dagen. Det var omöjligt att skriva om något annat.

Men jag har alltid hoppats att det någon gång skulle göra någon skillnad. Att någon som också mist någon de älskar skulle hitta det och känna igen sig och inte vara ensam. För när någon man älskar dör så är det ensamheten som är det värsta. Oavsett hur många du har omkring dig.

Förra veckan fick jag ett mejl från en tjej. Som planerat sitt självmord. Som bestämt sig för att hon skulle dö. Men när hon läste min blogg hade ett stycke etsat sig fast i henne. Jag skrev om att Henke förmodligen aldrig hade dött om han hade förstått hur illa han gjorde alla. Sin mamma. Sin syster. Sin pappa. Mig. Om han hade vetat hur trasiga han lämnade oss skulle han aldrig dött. Och hon hade läst det och det hade etsat sig fast i henne, och hon hade börjat tänka på alla omkring sig och insett att hon inte kunde göra dem så illa. Att hon tänkte fel. Och hon bestämde sig för att fortsätta leva.

Och det är det största som hänt mig. Och det gör det så värt allt bitchande. Att jag kanske hjälpt en tjej att fortsätta leva. Det är värt allt för mig, och jag ses gärna som oseriös om det innebär att en enda människa slipper känna det jag kände.

Det sämsta karriärsrådet jag fått

2011-10-22T10:39:00.002+02:00

För några dagar sedan skrev jag om karriärstips och att jag fått ofantligt dåliga sådana sedan jag började jobba för tio år sedan.

Det absolut, absolut sämsta, det som är på tio i topp blir jag så arg när jag tänker på att jag förmodligen borde släppa tangentbordet nu. Men vad fan, här kommer vreden!

Ett karriärstips jag fått flera gånger, senast för några veckor sedan är: "Flörta mer". Att använda min kvinnlighet och min yta, ha lite mer urringat, puta med läpparna och dra fingrarna genom håret när jag bearbetar män.

Jag blir så arg. Så himla arg.

För det första: Skulle mitt utseende vara det bästa med mig? Det är alltså det jag ska använda för att göra karriär? Inte mina erfarenheter, min hjärna och mina cases? utan mina tuttar? det är så förminskande av min profession att jag kan strypa personen.

För det andra: är det så långt vi kommit? herregud, hur förväntar man sig att tas på allvar när man använder sin yta för att komma nånstans?

För det tredje: Ni tycker inte att det här är en smula förnedrande och förminskande av män? Som om alla män skulle tappa all sorts logik för att en tjej visar lite byst. Som om män vore djur. De killkompisar jag har som har träffat såna här tjejer har tyckt att det känts väldigt jobbigt.

För det fjärde: Det funkar inte så. Min erfarenhet av tjejer som flörtar eller ligger med chefer och liknande får inga blomstrande karriärer. För folk snackar. Istället för att deras kompetens sätts i fokus och talas om, så hamnar istället skvallret i fokus. När nån nämner mitt namn ska ingen säga "amen det är ju hon som alltid flörtar och ligger med x". De ska säga "amen det är ju hon som gjorde det där uppdraget som var så bra".

Så, det var alltså ettan på listan. Avhandlar plats två en annan dag.

Om "det går bra nu"

2011-10-21T16:53:00.002+02:00

Senast jag skrev om min karriär, att det går bra nu, fick jag en kommentar om att jag borde jobba på att bli mer ödmjuk. Det där har jag tänkt på mycket. Det är inte första gången sådant kommer upp när jag pratar om min karriär, men jag har aldrig förstått logistiken.

Jag hade ljugit om jag sagt att det gick okej, eller sådär. Byråbranschen har det väldigt, väldigt tufft just nu. Nästan alla byråer varslar eller säger upp folk. När en av Malmös i särklass bästa kreatörer råkar ut för detta vet man att det är väldigt illa.

Men de senaste månaderna har det gått åt motsatt håll för mig. Jag har plockats in i ledningen, landat flera nya kunder trots konjunkturen, får fler föredrag än nånsin, har fått mitt första styrelseuppdrag och skriver krönikor åt flera tidningar. I min värld är det bra. Väldigt bra. Särskilt om vi ser till att jag egentligen är en avhoppad lärarstudent som kommer från resebranschen och inte alls har samma erfarenhet eller utbildning som de andra har. Jag tror inte ni förstår hur glad, tacksam och lättad jag är av det.

Så jag förstår inte riktigt vad detta har med ödmjukhet att göra? Är det ödmjukt att förminska sig själv? Jag förstår inte det. Handlar det inte om självinsikt? Att man vet vad som går bra och vad som går dåligt? Att veta vad man är bra på och vad man är dålig på?

Hade det varit mer älskvärt om jag ständigt förminskade mig själv? I så fall vill jag inte vara ödmjuk, för jag vill inte leva så.

För när jag skriver om hur uselt mitt kärleksliv gått eller hur sjuk jag varit får jag aldrig kommentaren "gud vad du är ödmjuk". Det är först när jag är positiv kring en egenskap eller en del av mitt liv som folk reagerar.

Genom åren har flera kunder sagt till mig att de gillar att jag aldrig ber om ursäkt för mig själv som andra kvinnor. Jag har aldrig förstått vad de menat, för jag har aldrig sett det hos andra tjejer. Men kanske är det så, att vi kvinnor förminskar oss själva så mycket att det står ut när vi nån gång slår oss för bröstet och säger "Det här är jag bra på".

Syftet med Ajour

2011-10-20T18:20:00.003+02:00

De senaste veckorna har jag varit väldigt nerkopplad från bubblan. Det har flera orsaker: jag har jobbat mycket, håller på att starta ett bolag och mina få lediga stunder har jag tillbringad med min kille. När jag skrev om alla lappar jag skrivit för några veckor sedan fick jag många kommentarer om att jag var en bra flickvän, och det var fint av er att säga det. Men jag kunde inte riktigt ta till mig det, för att jag är medveten om alla mina brister. Jag är ofta väldigt frånvarande, ganska ego och babblar mest om mig själv och ställer sällan frågor och har en tendens att glömma bort att lägga tid på och uppskatta personen jag hoppas ska finnas vid min sida länge. Jag försöker jobba på det, lära mig av mina tidigare misstag, och det innebär att jag helt enkelt inte hinner twittra, blogga, läsa allt och hänga med i debatten.

Men i går tog jag mig tid. Satte mig och började läsa mina favvisar på twitterlistan och insåg ganska snabbt att alla snackade om samma sak: något som heter Ajour. Surfade in på sajten och blev väldigt konfys. För mig såg det ut som en nyhetsblogg, typ Aftonbladet i bloggformat men när jag surfade runt läste jag i intervjuer att webbplatsen skulle förändra journalisten och lyfte den gamla devisen "alla är journalister" som jag tror alla vi sociala medie-nördar tragglat i flera år. Och på skribentlistan stod alla mina förebilder. Emanuel Karlsten. Johan Hedberg. Sofia Mirjamsdotter. Malin Crona. Människor jag beundrar så mycket att jag är på gränsen att bygga ett altare i mitt sovrum tillägnat dem.

Men jag fick inte ihop det. Jag kunde inte se syftet. Jag fattade inte. Så jag frågade på twitter. Nånstans insåg jag i bakhuvet att nån skulle bli arg. På twitter följer vi människor. Även om vi kritiserar en sajt eller ett bolag blir det alltid en personfråga. Och givetvis tog det bara minuter innan den första ledsna kommentaren kom in. Och istället för en diskussion om syftet blev det istället en lång diskussion huruvida det var okej att "dissa" ett företag eller inte. Jag satt mest förundrad och undrade hur ett ifrågasättande av en sajts syfte blivit en diss mot en person.

Oh well, utan svar därifrån började jag fundera. Jag är verkligen inte snabbtänkt och det finns en anledning att jag själv kallar mig blixten. Jag behövde ett dygn för att fundera. Det tog mig ungeför nio månader att fatta att jag ville vara ihop med min kille och tre år innan jag fattade att jag gillar att föreläsa. Så det här är sjukt snabbt för att vara jag.

Och här är vad jag tror är syftet med Ajour. Eller ja, hoppas åtminstone! Om jag är helt ute och cyklar ber jag Ajour-gänget om ursäkt så klart.

För ett år sedan skrev jag ett blogginlägg på just den här bloggen som handlade om Flashback. Om vilken otrolig kraft det finns när medborgare blir journalister. Jag älskar Flashback besinningslöst. Jag vet att om jag en dag kommer bli uthängd där kommer jag ändra mig. Men jag tycker att det är coolt att kvällstidningarna står chanslösa. Flashback är alltid först. Och precis som Bison skriver så är Flashback en stor kollaborativ nyhetstjänst.

Men det finns även problem med Flashback. Problem som gör att det inte fungerat som en tidning. För det första blir varenda tråd om aktuella brottsfall nedlusade med rasistiska haranger om "kulturberikare". För det andra har inte skribenterna researcherfarenhet och har svårt att gå vidare och granska det som skrivits mer än att googla det. För det tredje lämnas alldeles för mycket info ut i alldeles för tidiga skeden.

Men det är ju här Ajour kommer in. Det är här de kan göra underverk. För bakom Ajour står några av Sveriges absolut vassaste journalister som kan skriva neutralt, som kan researcha och kan etiken kring vad man ska och inte ska lämna ut. Som kan filtrera bort allt offtopic och istället spinna vidare på de intressanta nyheterna som medlemmarna letar fram.

För journalistiken förändras ju. Blir alltmer realtidsbunden. Jag kommer på mig själv med att följa twitterflöden från rättegångar istället för att gå in på aftonbladet var femte minut. Kanske blir ajour ett ställe där tidningsvärlden, twitter och flashback möts.

Al Jazeera, som ständigt blir prisade för att alltid vara där saker sker, och hur de rapporterar ur folkets synpunkt, jobbar såhär. Människorna mitt i händelsen är deras källor, de som förser Al Jazeera med film, text och bilder. Al Jazeeras funktion är förutom att skydda dessa källor, även göra dem förståliga för omvärlden.

Jag tror att meningen "alla är journalister" läses för allvarligt. Jag tror inte Ajour menar att de kommer ta in vem som helst som skribenter. Däremot kan jag tänka mig att de kommer arbeta mer med oss vanliga döda för att få tips, research och ett annat perspektiv.

Lyckas det tror jag att det kan bli hur coolt som helst. Misslyckas de så ja, det är så livet är. Alla entreprenörer har misstag bakom sig och jag är säker på att det kommer gå fantastiskt bra för dem ändå.

Karriärstips

2011-10-19T00:08:00.002+02:00

Jag har för övrigt tänkt på det här med karriärstips. Jag vet inte om fler tänkt på det, men för mig har det varit som så att ju bättre jobb jag haft, desto fler karriärstips. När jag törstat karriärstips, känt mig i en svacka - nada. När det går fett - hur mycket som helst.

Det går bra nu. Det går väldigt bra. Och aldrig har jag blivit så överöst med råd. På allt från vilket mitt nästa steg bör bli, till hur jag bör jobba (anställd/eget) till hur jag bör blogga / twittra / facebooka. Medan jag fått tjata mig till mentorer förr, så ringer de själva nu.

jag vet inte vad det beror på. Om man engagerar sig mer i någon som är på väg uppåt. Eller om det är för att jag är snäll, d.v.s. att folk bryr sig. Det brukar vara så ju. Folk engagerar sig mycket i mig. Krossa mitt hjärta, så hatar många dig. Typ. Men jag är väldigt tacksam. Även om det känns lite udda ibland när man får dåliga råd. Får skriva mer om det en annan gång. De tio sämsta karriärsråden jag fått? Ja, det ska jag göra.

Jag kommer ihåg att någon skådis sa en gång att som fattig hade han inte haft nåt och drömt om att kunna köpa allt han ville ha. När han väl slog igenom fick han allt gratis - bilar, möbler, kläder. Tycker vi kan byta. Jag kan få hans bilar, hus och kläder så kan han få mina karriärstips.

Oron för ja... vad?

2011-10-18T17:31:00.001+02:00

Trots att jag förmodligen är en av de mest anlitade föreläsarna inom digitala medier i dag, så finns det tillfällen då jag möter enormt mycket oro för mitt framträdande. Inte från mina vanliga kunder, till exempel Internetworld, Nordic E-commerce Summit, ERFA etc utan snarare från andra kunder. Sådana som sett mig föreläsa på ett event och sen bokat in mig på en egen konferens, ofta någon mindre eller för företaget.

Något jag lagt märke till är att framför allt äldre män blir väldigt nervösa och oroade för mina föredrag. Jag får skicka slides, manus, prata timmar i telefon, korrigera, få riktlinjer kring klädsel och smink och ett föredrag som skulle ta en timme, tar istället 20 timmar att förbereda.

Och ibland funderar jag på vad de är så oroliga för. Jag ska ju ändå tala om ganska nördiga saker såsom betalningslösningar, e-handel och finansiering. Tror de att jag ska ändra fokus och börja prata World of Warcraft? Kommer jag dyka upp i genomskinlig leopardklänning? Kommer jag bjuda ut mig fullständigt till karlarna?

Det är ganska fint efteråt, för man ser hur de sitter hela föredraget och kniper händerna så hårt att knogarna vitnar, men efteråt när chefen klappar dem på axeln och säger att det var en bra bokning, och de får chansen att säga att de upptäckt mig, då är de så lyckliga och lättade att jag nästan får en glädjetår i ögat. Och jag kan fortsätta säga till dem med lugnande röst "Oroa er inte. Jag kan det här".

Och som svar på om jag vill göra det här könsrelaterat (fråga på Twitter) och om jag inte "dumförklarar" mina kunder. Jag har faktiskt ingen aning om var oron kommer från, och jag kan inte svara på om det är könsrelaterat, branschrelaterat, om det beror på mig som person eller vad. Jag har ibland fått känslan av att de som oroat sig är de som hittat den här bloggen. Jag har inte alltid skrivit helt genomtänkta saker, och googlar man mig kan man ha ramlat in och sett en bild där jag står i en liten svart klänning och sippar vin. Jag vet inte varför jag annars skulle få klädrekommendationer. Varför det är just äldre män som uttryckt oron vet jag inte. Men jag kan inte komma på att nån kvinna sagt någonting. Dock betyder inte det att inga kvinnor känt samma sak. Kanske har det bara varit en ren tillfällighet.

Och nej, jag menar inte detta med att dumförklara någon. Jag är genuint ledsen om det uppfattas så. Att man är oroad betyder i min värld att man är väldigt mån om att göra ett bra jobb, och gör jag bort mig, så gör jag bort dem. Jag har dock undrat så klart var oron kommer ifrån ibland. Jag är ju ganska redig i slutänden.

Avbrott i karriärbloggandet

2011-10-15T17:14:00.002+02:00

Vi var några tjejer som samlades hos Lina för att hjälpa till med packandet av Lite Kalabalik-armband (det går bra nu, det vet man när tjejmaffian får rycka in och hjälpa till med packandet en lördag). Som vanligt kom vi in på ämnet män, det blir alltid så när man är tjejer, det avhandlas nuvarande pojkvänner, ex, förälskelser i en rasande takt och det är så ljuvligt att få spy ur sig all galla.

Men för första gången i mitt liv fanns det inget att gnälla över. Inget som gäckar mig, inget jag är irriterad på, inget jag önskar skulle vara annorlunda. Jag satt bara tyst och tänkte vilken fantastisk man jag har. Den känslan ni. Underbart.

När man väljer sitt gäng

2011-10-09T15:24:00.002+02:00

När man väljer personer man vill köra en grej med, oavsett om det är en blogg, en startup, en byrå eller skapa produkter har jag lärt mig att det är några grejer man ska tänka på.

1. Det är väldigt enkelt att välja liksinnade, kompisar, såna som är exakt som du själv. Men det kan vara oerhört givande för projektet att ta med människor som har andra kunskaper och erfarenheter än du själv. Jag vet vad jag är bra på - att driva trafik (marknadsföring), tjäna pengar på webben (affärsutveckling) och pr. Jag är däremot inte bra på design, koncept, teknik och administration. Alltså har jag försökt hitta folk som är det.

2. Välj bort människor direkt som inte kan skilja på business och privatliv och som visar nån tendens till dramatik. Att arbeta med någon som psykbrytar så fort den får nån slags kritik för sitt arbete, eller som börjar bråka när den inte får som de vill, kommer ta mer energi än den ger.

3. När du väljer en person, försök föreställa dig att ni kommer bli strandade på en öde ö i en månad. Hade det känts okej? Bra, då kan du välja personen. För när man är som mest inne i nya projekt kommer ni prata, smsa, chatta och träffas så mycket att det kommer kännas som ni är strandade på en ö. Kan du inte tänka dig det? Well, move on.

Äh vi kör igen

2011-10-07T15:01:00.002+02:00

Så nu har jag funderat.

Jag kommer fortsätta blogga, förmodligen inte lika ofta och jag kommer inte stå i samma fokus. Eller jo, jag kommer det, men inte mitt privatliv.

Jag kommer under slutet av 2011 och 2012 vara med och bygga upp två startups med världens bästa partner in crime Sofia och andra härliga människor. I det ena fallet är det hennes idé och koncept, medan jag kommer hjälpa till med affärsutveckling och marknadsföring. I det andra fallet är det min idé, som Sofia kommer vara med och vidareutveckla.

Denna blogg kommer förmodligen handla mer om det. Om business, karriär och entreprenörskap. Jag hoppas det är okej.

Givetvis kommer ni få bitar av vad jag gör privat också. Jag och min kille är ju som gjorda för en blogg. Bland annat sms-bråkade vi i ÅTTA timmar om bland annat wordfeud för ett par dagar sedan. Kan det bli mer 2011?

Nja.

2011-09-27T19:48:00.002+02:00

Ungefär de orden beskriver min lust att blogga just nu. Jag är så tveksam till det här spektaklet. Jag har alltid gillat att blogga men jag saknar att ha en blogg som handlar om något. Som min Beijingblogg. Inte om mig, utan om något intresse.

Jag har lessnat så ofantligt mycket på privatbloggande senaste veckorna.

Dels för att jag insett att många inte läser den här bloggen för hur jag skriver, utan enbart för snokandets skull. Jag tror hela den tankebanan startade i våras när jag blev uppringd av en f.d. dejts mamma, som tyckte att hon kände mig så väl och uttalade sig om mig och mitt liv. Jag minns att hon sa att jag var en skör person, och jag satt bara tyst och hade verkligen ingen aning om vad jag skulle svara, för jag är verkligen inte skör, även om jag kan skriva skört. Sen har jag sett henne besöka denna blogg minst en gång om dag i statistikverktyget. Och jag blir bara trött.

Dels för att folk tror att de känner mig. Det gör ni inte genom den här bloggen. Tro mig. Det hänger väl ihop med det förstnämnda. Förra veckan var det så mycket diskussioner både här, på twitter och i verkligheten över mitt lappskrivande. Var jag en bra eller dålig flickvän? Var det fint eller för mycket? Alltså, det kan ju ingen annan avgöra än min kille. Och hur jag är som flickvän handlar väl om lite mer än några lappar?

Dels för att jag är så sjukligt trött på all yta i egobloggar. Jag är så himla trött på allt meningslöst ytbloggande och ytfacebookande bland oss tjejer. Jag är så trött på att vi hela tiden ska skriva om hur snygga våra kompisar är och visa emobilder tagna lätt uppifrån där vi tar bort en lock från ansiktet och låtsas att det mest stagade fotot är helt naturligt. Det handlar inte om kläder och smink, läser jag en blogg där det faktiskt handlar om smink och kläder, och där personens kompetens finns inom det blir jag superinspirerad. Men jag är så trött på all utseendefixering. Fan alltså. Det var som när Lina fick nytt jobb, och folk kommenterade om hur snygg hon var på bilden. Lina är den grymmaste AD:n jag nånsin mött, som landat ett toppjobb, och folk gratulerar hur snygg hon är på sin pressbild. Perspektiv? Och sen tittar jag på min killes blogg. Han skriver supersmart, superintellektuellt och använder verkligen sin blogg att visa upp sin kompetens. Och jag tittar på den bloggen och tänker att jag är minst lika smart men tappar det så ofta. Jag behöver komma på min kompetens. Jag behöver komma på vad jag kan blogga om som utvecklar mig. Jag minns när jag bloggade om Beijing. fasen vad jag lärde mig och utvecklade mig.

Jag kommer säkert få en ny gnista snart. Se på det annorlunda. Sakna att skriva om hur snygga mina vänner är och visa min senaste clutch. Men just nu orkar jag inte. Mitt fokus ligger helt enkelt på det som utvecklar mig, och det gör inte den här bloggen för tillfället.

Tisdagsfrågan

2011-09-20T22:49:00.002+02:00

Vad gjorde ni på eran första dejt/träff?

Har så jäkla svårt att svara på det i och med att vi var kompisar väldigt länge innan, och alltså käkat middag etc otaliga gånger och andra pargrejer som polare. Tror dock han förstod mycket tidigare att det skulle vara vi. Jag fattade nog det för ett par månader sedan när jag var hemma hos honom och åt middag så jag får väl säga då?

Vad skulle du vilja säga till den 17-åriga Ulrika?

Gud, så mycket. Till exempel det ordnar sig, det blir fan bättre. Slappna av. Jobba inte så hårt. Koppla av ibland. Du är fett mycket snyggare än du tror. Jobba med sånt som är roligt. Älska dig själv mer än du älskar någon annan.

Var har du fått allt självförtroende från?

Finns nog inte ett svar på det utan har flera anedningar. Den första och lite tragiska orsaken var nog att jag var så gullig som liten. På allvar. Jag har alltid varit så liten med stort blont hår och stora blå ögon. På dagis fick fröknarna göra scheman över vem som fick leka med mig och när för att det blev såna bråk, alla barnen ville nämligen leka att jag var deras docka. När man konstant får den egoboosten de första åren av sitt liv blir man nog ganska självsäker. En annan orsak är att jag har en helt amazing mamma som alltid sagt hur fantastisk jag är. För det tredje har självförtroendet vuxit med självinsikten. Jag vet vad jag är kass på och vad jag är riktigt dålig på. För det fjärde har jag alltid varit väldigt duktig i skolan. Klart man tycker man är smart när man får MVG på varenda prov.

Fredagsfrågan?

2011-09-19T22:44:00.002+02:00

Såg det här hos Karin, och ja, kan vi inte köra tisdagsfrågan? Ni ger ju mig så bra inspo! Inlägget med karriärstips till unga kvinnor var det mest länkade på länge.

Så snälla. Lägg en fråga. Lovar att svara. Puss

Dagens

2011-09-19T19:25:00.003+02:00

1. Träffat de finaste kunderna i världen och fått sån energikick. De är som energipiller i personformat.

2. Käkat rostbiff och blomkålsmos med världens finaste kille.

3. Smsade Gustav och frågade om han kunde hjälpa mig laga min punka. Han frågade om min snubbe inte fixade sånt nuförtiden varpå jag skulle svara "nej han är inte så händig" (vilket i sig kanske inte varit så poppis av min kille som nu hävdar att han är SJUKT HÄNDIG) men råkade skicka "Nej, han är inte så välhängd". Gustav ba "okej" och min kille förstår inte alls humorn i det hela och har nu mumlat något ohörbart ganska länge.

4. Tagit sönder två par strympbyxor. Två! Hur lyckas jag?

5. Förberett morgondagen. Då är det föredrag.

Nu ska jag bada. Puss!

Saker man gör när man är kär.

2011-09-18T14:17:00.002+02:00

Skriver 365 lappar om vad jag tycker så mycket om med honom. En för varje dag på året.

Jaha så var det fredag

2011-09-17T10:44:00.000+02:00

Jag hade svinont i halsen men det dövade jag med vin, delikatesser och glass. Till middag dukade jag fram pestopastasallad, sex olika charkisar, fem ostar, laxpaté, romsås, kycklingspett och tre sorters bröd. Sen kom killen. Jag tycker så mycket om våra fredagar. Att vi sitter i timmar och äter och pratar.

När vi ätit satte jag in chokladfondant i ugnen som jag förberett efter att han berättade förra veckan att det var hans favoritefterrätt. Herregud vilken mäktig upplevelse. Jag orkade bara halva och min kille klämde min halva efter att han ätit sin, och jag frågade om han inte skulle bli illamående nu, men nej det skulle han inte. Sen satt han helt typ på balkongen i en halvtimme och stirrade framför sig utan att röra en fena.

I dag ska jag krya. Tvätta. Läsa Elle. Vara glad över livet.

Ibland blir inte livet som man tänkt sig

2011-09-15T21:52:00.003+02:00

Att jag blev ihop med min kille var en ganska stor chock för mina vänner. Och inte minst för mig själv. Jag hade inte kunnat tänka mig det. Faktiskt. Jag var väldigt inställd på att det var kört liksom. Att jag skulle vara ensam ganska länge till.

Jag har dejtat så mycket de senaste 1,5 åren. Den här killen hör inte till den skaran av dejter som jag mött upp på Brogatan mitt i natten, och som man suttit och lyssnat på och insett vilket bagage den personen har från exflickvänner (ja, alltså... män över 30 år är ganska ofta skärrade av något ex).

Vi utvecklade världens finaste vänskap. Han var den som höll min hand när jag satt hos tandläkaren och skakade av smärta. Städade lägenheten när jag jobbade för mycket. Handlade nyponsoppa när jag var sjuk. Satt fredag efter fredag och höll mig sällskap när jag inte kunde gå ut på grund av yrseln. Alltid kom och tröstade när jag var ledsen, när yrseln gick på psyket. Som fanns där som en klippa. Många gånger jag bloggat om hur fina mina vänner varit har det handlat om saker han gjort.

Och någonstans i den resan började jag tycka om honom väldigt mycket. Jag kommer inte skriva vem han är på den här bloggen, visa upp honom som jag gjorde med mitt ex. Han hör till mitt privatliv. Han ligger så nära hjärtat. Det är en av de där sakerna jag vill hålla för mig själv, som inte platsar i en blogg som kan googlas fram när någon söker på mitt namn.

Men jag är hemskt lycklig. Jag vill bara säga det. Vi har något väldigt fint och han gör mig väldigt glad. Det är alles.

Karriärstips till unga kvinnor

2011-09-14T23:10:00.001+02:00

Okej, vet inte hur många gånger jag blivit ombedd att ge mina tips. Note: jag är inte en karriärscoach. Kommer aldrig bli det, så det här är bara mina tips utifrån mina erfarenheter. jag kan vara helt jävla fel ute, men det är i alla fall utifrån min synpunkt.

Och jag kan inte påstå att detta är kvinnotips. Kan nog gälla alla män.

1. Släpp duktig flicka-syndromet. Många unga tjejer som jag stött på är väldigt präglade av att vara duktiga flickor i skolan. Det betyder att de är snälla, tysta, väna och oerhört ambitiösa. Detta visar sig ofta i att de sitter tysta och leende på möten och tar inte ordet om de inte får det, har svårt att skryta om sig själva och talar inte om de inte blir tillfrågade. Screw that! Ta för dig på möten, berätta om allt bra du gjort och våga säga nej. Jag lovar att den dag jag började göra karriär var samma dag som jag började säga nej, började säga vad jag tänkte och vågade ta cred för vad jag gjort. Jag vet inte hur många gånger jag suttit på möten och hört män sitta och skryta om saker jag gjort och tagit fullt cred för det. Skillnaden mellan 23-åriga Ulrika var att hon satt och lyssnade och surnade till inombords medan 28-åriga Ulrika säger "Men X, nu blir jag lite förvirrad, det är ju jag som gjort det?". Och ja, du kommer få en hel del sura miner från kollegor som tycker att du tar för mycket plats, men skit i de töntarna. Här snackar vi karriär.

2. Jag har läst hur många gånger som helst att anledningen att kvinnor har lägre lön är för att män förhandlar hårdare, och det ligger säkert något i det, men det finns även en helt annan inställning från företagen, som jag stött på hos många företag men som aldrig mina manliga vänner stött på. Man anspelar helt enkelt på kvinnors medkänsla och empati. Exempel på sådana argument är att man redan har så hög lön och att företaget är litet och inte har råd med mer, att man är väldigt ung och att man först ska bevisa att man är duktig till en låg lön, och sen när man bevisat sig så kan man prata högre lön.

Jag har gått i den fällan en gång och kommer aldrig göra det mer. Jag fick höra det förstnämnda på ett av företagen jag jobbade på, att företaget var litet, att man inte kunde gå upp mer i lön än jag hade på mitt gamla och anspelade totalt på min medkänsla. Jag köpte det men fick ett år senare reda på att mina manliga kollegor alla hade mycket mer än jag i lön, och inte alls hade fått nån guilttrip vid anställningen. Det kändes inte alls roligt.

Var hårda och om ni kan, kolla vad de andra som har ert jobb på samma företag har för lön. Kolla statistik. Skriv upp tio anledningar till varför ni förtjänar er lön. Och åldersgrejen kan ni väldigt enkelt vända, nämligen genom att fråga "Jag förstår inte hur min ålder skulle påverka mina arbetssysslor?". För det gör de inte. Förstå ert värde och våga stå för det.

3. Var snäll! Egentligen ett tips för alla delar av livet, men glöm aldrig, aldrig bort att vara ödmjuk och tacksam för de chanser du får. När man får ett bra jobb är det enkelt att tappa fästet, men behåll fötterna på jorden! En dag kan allt gå åt pipsvängen, du kan behöva hjälp och har du betett dig illa kommer ingen vilja hjälpa dig.

4. Snacka inte skit. Prata inte illa om andra och bär inte på problem, de äter dig bara inifrån om du går och ältar det. Konfrontera direkt. Var rak med vad du tycker och känner till de personer det berör.

5. Stötta andra tjejer. Se inte andra tjejer som din konkurrens. Jag har stött på för många kvinnor i karriären som vill ha harem av män omkring sig som de kan vara bidrottning bland. Det tas inte seriöst även om ni själva tror det. Och den där kvinnan som du inte vill premiera för hennes kön kommer ett smartare företag premiera och då mister du en fantastisk medarbetare.

6. Ligg inte med kollegor. Framför allt inte med chefer. Du vill inte att folk ska prata om vem du ligger med, folk ska prata om din talang och din arbetsförmåga. Flörta inte heller. Det funkar till ett visst plan, men många VD:s på större bolag som jag arbetat med blir sjukt provocerade av flörtande tjejer. Du ses bara som oproffsig när du slänger dig om halsen på män på arbetsplatsen och agerar kuttersmycke. Än en gång, folk ska inte snacka om hur sexig du är, utan hur fett duktig du är på ditt jobb. Ligga och flörta kan du göra på din fritid.

7. Ta inte saker personligt. Var inte känslig. Det här är för din egen skull. Business is not personal. Om du blir kritiserad på arbetet är det ditt arbetsjag de kritiserar och inte dig som privatperson. Släpp skiten när du går hem.

8. Pinpointa vad du är friggin grym på och vad du är mindre grym på. Skaffa mentorer som kan hjälpa dig med det du vill bygga upp. Om du är junior, var inte rädd för att erkänna det och skaffa duktiga förebilder som mentorer som gjort det du gör. Man kan inte allt automatiskt, det är helt omöjligt.

That's all for now.

Hälsomånaden

2011-09-13T22:34:00.003+02:00

Får många frågor om hur det går med hälsomånaden och det går utmärkt!!!!:)))

Det bästa med LCHF är ju att det är ganska enkelt att vara "nyttig". Man är aldrig hungrig, kan käka ost, charkuterier och mörk choklad när man är sugen och kan käka det mesta ute. I dag åt jag thai till exempel, var bara att utesluta riset så funkade det.

Träningen går fint. Har satsat mycket på yoga för att motverka stressen och långa promenader längs med havet innan det blir för kallt.

Sömnen är det inga problem med, har lyckats hålla åtta timmar alla nätter utom en. Kan ju somna i princip när jag vill. Tror det är dels min personlighet och dels mitt fantastiska sovrum med min sjukt sköna säng. Första gången min kille skulle sova sa han "jag har sömnproblem, jag vaknar hela tiden" och sov sen nio timmar.

Dricker C-vitamin och käkar multivitamin varje dag. Känns som immunförsvaret blivit bättre men vet inte om det är därför.

Alkoholen är väl det enda som svikit. Det har gått ner några glas vin på lördagkvällarna och något mitt i veckan. Men vad fan, något måste man ju misslyckas med:)

Och att ta hand om mig själv är jag fan bäst på. Senaste veckan har jag varit hos frisören, på ansiktsbehandling och massage.

Nerkopplingen har skett naturligt då jag rest mycket med SJ. Ibland får man vara tacksam över den kackiga uppkopplingen.

Hur har det gått för er?

Amen godnatt då

2011-09-12T21:04:00.002+02:00

Jag har ju träffat en kille som är enormt kvällstrött. Detta innebär pensionärskvällar. I går gick jag och la mig 22.15. 22.15!!! Jag hann inte ens se klart söndagsdeckaren på TV4.

Dock kan jag erkänna att det var länge sen jag var såhär utvilad. När klockan ringde 7.15 i morse snoozade jag inte en enda gång utan gick upp direkt.

I dag har jag varit heldag i Malmö och fått så oerhört mycket gjort. När klockan slog fem cyklade jag på ansiktsbehandling. Nu sitter jag i soffan och rensar bland nagellacken.

Hej fredag

2011-09-09T19:39:00.002+02:00

Det här var verkligen godaste efterrätten ever. Jag vet att jag har hälsomånad, men ibland måste man bryta reglerna, och det gjorde jag med denna fantastiska skapelse.

Innehåll:

vaniljglass

hallonsås (koka hallon med sirap)

krossade cantuccini

skivad cote d'or-choklad

Ärligt, så sjukt gott.

Som balsam för själen

2011-09-08T23:31:00.002+02:00

I dag satt jag på flyget och var lite ledsen. Har haft så ont i öronen, varit så yr de senaste dagarna att jag blivit helt nedslagen. Det är inte roligt att gå runt och må såhär. Jag är så less på att bara symptomen behandlas, att det verkliga problemet skjuts undan.

Men när jag satt där på flyget tänkte jag att jag lika bra kunde börja rensa bland alla bilderna på mobilen. Och när jag suttit och tittat igenom 300 bilder insåg jag att det kvittar att öronen är som de är. För jag har världens bästa liv. Att se sockerbitarna bada, grillkvällar med Martin, vin med Lina och allt fint min kille gjort för mig framför mig i bildformat gjorde mig så hemskt lycklig.

I morgon åker jag till Växjö och föreläser. Sen ska jag bara vara med de som gör mig så lycklig hela helgen.

Puss

Enkät från Karin

2011-09-07T19:40:00.003+02:00

Vad är den äckligaste mat du vet?
All färdigmat. Över min döda kropp att jag skulle äta mamma scans köttbullar.

Nämn fem grejer du är nöjd med som du gjort i jobbet (hela livet)
1. Tagit för mig som fan. Aldrig tvekat att gå uppåt i karriärsstegen.
2. Varit väldigt konkret i kritik riktad mot chefer och kollegor. Snackar aldrig skit om andra utan säger det öga mot öga.
3. Begärt höga löner. Jag är fan värd det trots att jag är tjej.
4. Det jag gjorde med TS. Jäklar vilken framgångssaga det var.
5. Gjort det jag velat och tyckt är roligt. Man är mycket bättre på saker som är roliga.

Vad ångrar du i livet (om något)?
Att jag inte hängde mer med Henke innan han dog. Hade jag kunnat göra om det hade jag varit med honom dygnet runt.

Vad är det sjukaste rykte du hört om dig själv?
Haha så många!

1. Att jag legat med trummisen i Hammerfall när jag var 16 år. (fattar fortfarande inte hur det ryktet kom till, hur var när liksom)

2. Att jag och Martin är ihop. (Ba, bra gaydar där)

3. Att jag var ihop med Gustav för hans pengar. (jag var kommunikationschef på multinationellt bolag, han pluggade på Komvux)

Vad kommer du ha för klädsel i höst och vinter?
Lager på lager på lager. I år ska jag fan inte frysa.

Vilket är ditt dyraste klädesplagg?
Vet inte. Men gissar nån av handväskorna.

Har du någon oanad talang?
Jag är typ mattegeni. Tentade av Matte A-F på ett år i gymnasiet.

Vad gjorde du i helgen?
I fredags spelade jag och min kille sällskapsspel, tittade på film och käkade indiskt. På lördagen middag md Antonia och sen vin med Martin. Söndag städade och tvättade jag.

Vad är dina fem viktigaste 2dos den här veckan?
Göra klart föredrag och hålla dem, göra klart en strategisk rapport, hälsa på mamma, omboka läkarbesök och pussa på min kille.

Vad har du på dig just nu?
Högklackat, pennkjol, prickig skjorta och rosa kofta. Lila nagellack.

Senaste låt du lyssnade på?
Vet inte, men nynnar hela tiden Single ladies (put a ring on it).

Bästa skönhetsknep?
Fukt! Smörj och olja in morgon och kväll. Och sov mycket.

Vilken klädstil tycker du är hetast på män?
Svarta jeans, converse och skjorta.

Och fulast?
Stekarstilen.

Vem saknar du?
Henke väldigt mycket. Det var väldigt svårt att mista någon man tyckte så mycket om.

Om du fick en enda önskan uppfylld vad skulle du önska?
Att mina syskonbarn får ett fantastiskt liv.

Vilka tre personer inspirerar dig mest?
Mamma för att hon är så fantastisk, stark och har så sund inställning till livet.

En av mina kvinnliga chefer på ett extraknäck för att hon är brutal businesskvinna.

Min yogalärare som har sån koll på sin kropp och sin hälsa.

Bästa filmen nånsin?
Oj. finns för många.

Bästa boken nånsin?
Någon av Christine Falkenlands böcker.

Vilka tidningar läser du?
Sydsvenskan, Elle, Vouge, Marie Claire, Wired, The Economist.

Vad önskar du att du var bättre på?
På att inte nojja. Vara lugnare. Är så orolig själ.

Är du religiös?
Inte ett dugg.

Vad är din största rädsla?
Att dö. Att nån nära ska dö. När Henke dog fick jag sån jävla dödsångest vilket hållt i sig.

Vad är det elakaste någon sagt till dig?
Det tänker jag inte skriva. Det är mellan mig och den personen.

Vilka personer betyder mest i ditt liv?
Min familj.

Om du får barn vad ska du döpa dom till?
Eleonora efter mig, Henrik efter Henke.

Om du fick köpa vilken bil som helst – vilken?
Vill inte ha en.

De tre finaste sms du fått i år?
”Vi saknar dig” (med bild på Lina och Martin).
”Jag är ganska säker på att du är mitt livs kärlek”.
”Darling, du är den finaste människan som finns”

God morgon God dag God natt

2011-09-06T19:51:00.002+02:00

Föredrag på Camp Digital är gjort och nu sitter jag i soffan och laddar med c-vitamin. I morgon bär det av till Skövde där jag ska hålla föredrag på ett styrelsemöte. Det är mycket föredrag. Det är väldigt fint att så många vill höra mig tala.

I går kväll när jag och han sa godnatt till varandra frågade han när jag skulle till tandläkaren nästa gång. Jag svarade och sa hur så, och han svarade att han gärna ville vara med för att han visste hur orolig det gör mig. Jag tror det var då jag insåg hur otroligt lycklig jag är just nu. För jag har allt, även om jag inte inser det ibland.

Nu ska jag bada innan det är sängdags.

Puss

Just nu i Rudqvistska huset

2011-09-05T21:54:00.001+02:00

Han: Men du, din föreläsning i morgon, får man ställa frågor?

Jag: vad menar du?

Han: Amen får man ifrågasätta dig?

Jag: ....

Han: Men om du säger nåt jag inte håller med om.

Jag: Om du ifrågasätter mig framför 150 beslutsfattare outar jag dig som min pojkvän. Vi snackar realtid på konferensen, blogg, instagram, facebook, twitter. Jag instagrammar dig till helvetet.

Han: Det är nästan värt det för att se din min.

Älskar era googlingar

2011-09-05T18:09:00.002+02:00

Älskar att så många googlar "ulrika rudqvist pojkvän" som om han skulle skriva det på cv:t. Extra: "Var tillsammans med Ulrika Rudqvist hösten 2010, det är ett hårt arbete, men någon måste göra det".

Dagens mest oväntade present

2011-09-04T20:39:00.000+02:00

Jag som trodde han var bortrest. Martin ba "Ni är praktiskt taget gifta".

Söndagsgörat

2011-09-04T11:10:00.002+02:00

För tio år sedan innebar söndag att man vaknade smått bakis, drog sig upp ur sängen vid ett, åkte till någon kompis och sen hade en hel dags häng i dennes soffa, kollade film efter film och åt bakismat.

När man är vuxen innebär söndag måsten. För mig i alla fall. Man ska städa, handla, tvätta, laga mat och allt annat man inte hunnit under veckan. Inte förrän klockan är nio är man förhoppningsvis klar och ramlar ner i soffan.

Jag kan ibland sakna det liv man hade som barn och tonåring som var så kravlöst. Även om det inte var det ibland.

Men särskilt har jag funderat på det sedan jag började läsa om mindfulness (mest för jag avskyr ordet). Att ta sig tid att känna av dofter, smaker, färger och känslor. Man gör sällan det. Man sitter sällan längre och tittar på molnen en kvart. Samtidigt är det sånt jag förenar med lycka. Känslan när man kommer ut och det är krispigt i luften och gult på marken och man inser att det är första höstdagen. Förr stannade man upp och kände luften, färgerna och stämningen. Nu stressar man vidare till affären. Ska fundera på det där lite.

2011-09-03T08:53:00.002+02:00

Att spela brädspel en kväll med en riktigt dålig förlorare var en ganska intressant upplevelse. När den lugnaste människan man känner sitter och skriker rakt ut "Amen vad fan, om du har rätt på den här frågan också slänger jag det här jävla skitspelet" och sen får helt blank blick och ställer sig upp och går runt i frustration i cirklar är det ganska svårt att hålla sig för skratt.

I dag såg jag de första höstlöven på träden. Det gjorde mig glad. Jag gillar att leva i ett land med årstider. Det är fint när färgerna omkring en förändras.

Vad vi ska göra i morgon fredag:

2011-09-01T22:15:00.004+02:00

- Äta indiskt. Take away. Framför tv:n.

- Spela sällskapsspel (NE Kunskapsjakten)

- Gå och lägga oss tidigt i mina nytvättade satinlakan.

Observera att vi även refererat till att vi ser såååå myyycket fram emot att ha fredagsmys i sms till varandra sen vårt senaste fredagsmys förra fredagen.

Kan ju lika bra gifta mig. Alternativt skjuta mig i huvet. Med tanke på hur mycket jag hånat alla som gjort minsta ansats att ha fredagsmys det senaste året lär mina vänner ladda nu.

Godnatt liksom

2011-08-31T22:04:00.002+02:00

Sitter på ett tåg på väg hem från Jönköping efter en heldag av mingel och föreläsning. Såna här dagar när man är igång 15 timmar på raken är man ganska tacksam över att man bor ensam i en liten tvåa där man kan äta finn crisp i sängen och gå runt i det ohottaste nattlinnet världen skådat.

Har för övrigt hamnat i barnfamiljsvagnen i dag. Jag vet att jag tydligen ska ha nån biologisk klocka som sätts igång och gör att jag tycker att de är helt fantastiska, men just nu ger jag mest onda ögat och tycker att skitungarna borde sova istället för att skrika jag vill ha glas.

I morgon blir det föredrag i Malmö. Men först halvdag i Helsingborg. Sen är det fredag och då ska jag äta indiskt och titta på Social Network.

Nej, nu ska jag fortsätta jobba. Puss

LCHF och miljön

2011-08-30T21:59:00.002+02:00

Vet inte hur många som frågat mig i dag vad jag säger om rönen att LCHF är dåligt för miljön för att man ska äta kött.

Antar att jag får svara här.

Ja så är det. Djur släpper ut mycket koldioxid vilket ökar växthuseffekten, om man nu tror på det. Det var inte alls länge sen jag läste att våra husdjur (ex. katter och hundar) släpper ut mer koldioxid och är alltså värre för miljön än flygplan. Så jag antar att alla djurägare också är miljöbovar.

Dock tror jag det är en liten missuppfattning. Jag och många andra med mig äter inte mer kött för att vi kör LCHF. Inte alls. Däremot äter jag mycket mer grönsaker och riktiga originalprodukter istället för lightprodukter.

Som när jag gjorde soppa i dag. Hade jag haft i 4%-ig matlagningsgrädde hade jag blivit dödshungrig och fått mula ett par mackor. Nu tog jag riktig vispgrädde och behövde ingen macka.

Det enda jag har upplevt att jag äter mycket, mycket mer av är faktiskt grönsaker. Mna är så van vid att fylla en tallrik att det känns udda att ha en ensam liten kycklingbit och nån sås på tallriken, så man fyller på med massvis av sallad.

Tillräckligt svar?

Hälsomånaden dag #2

2011-08-30T17:43:00.003+02:00

Efter 1,5 timme i tandläkarstolen är man ganska mör. Eller i chocktillstånd. Välj vilket som passar bäst.

Känns inte helt optimalt med tanke på min hälsovecka att inte äta någon fast föda, men man får göra det bästa av situationen. Då jag vägrar dricka shakes och naturdieter (så vidrigt) så blev det soppa. Riktigt god och min vän som åt med mig fick med sig en stor matlåda.

Recept:

Tärna en squash och en gul lök. Fräs i olivolja. Häll i åtta dl vatten, 1 msk kycklingfond och 2 dl grädde. Låt koka i tio minuter. kasta i en kvist persilja i slutet + salt och papper och mixa det sen. Färdigt!

Snart ska jag iväg på yoga innan det blir marsch i säng. I morgon väntar Jönköping.

SÅ SPÄNNANDE

2011-08-29T20:01:00.002+02:00

Jag har köpt byxor. Fatta grejen. I morgon ska jag inta kontoret i byxor och tröja. Det var så länge sen att jag knappt minns hur det känns.

För övrigt kände jag de första höstvindarna i dag när jag cyklade hem från min vän. Så jag drog en leopardsjal om halsen och kurade ner mig i varma strumpor. Samtidigt som det är sorgligt att sommaren är över är det hemskt fint.

Det här ska bli en vinnarhöst. Eller jag vet att det kommer att det bli det. Kanske berättar jag någon dag om varför.

Hälsomånaden dag #1

2011-08-29T18:52:00.003+02:00

Så mina vänner, hur går det?

För mig har det gått bra, vilket förmodligen är tur, om inte första dagen funkar är det svårt att resten funkar.

Har i dag bokat in total hälsokontroll så när den här månaden är slut ska vi se hur mina resultat ser ut. Kul va?

HälsomånadenI is on!

2011-08-28T17:56:00.003+02:00

För att klara att äta bra är det viktigt med planering. Jag lagar alltid mat och packar matlådor, dels av hälsoskäl och dels av snålhet. Tycker helt enkelt utelunch ofta är sunkigt och inte värd 70-80 spänn.

I dag gjorde jag fyra portioner av följande som får hänga med under måndagen och tisdagen. Ugnsstekt kyckling inlindad i parma, broccoli, blomkål, rädisor, tomatsås lagad på plommontomater, riven mandel och hemmagjord aioli med lite chili i.

Förstår för övrigt inte all moralpanik runt LCHF. Det är ju bara riktig mat, inga tillsatser. Kan inte tänka mig att det kan vara så dåligt för kroppen.

Hälsomånad

2011-08-28T12:14:00.002+02:00

Förresten, är det någon bloggläsare som vill haka på min hälsomånad som drar igång i morgon? Jag har ju lyckats få med en del på mina utmaningar kring att spara pengar, så nu kanske vi kan göra något med vår hälsa?

Utmaningen börjar alltså i morgon och håller på en månad framåt. Vad man gör under en hälsomånad:

1. Sover åtta timmar per natt, det vill säga går och lägger sig vid tio-elva istället för att sitta uppe.

2. Rör på dig varje dag, och nu menar jag absolut inte att ni ska springa en mil om dagen. När jag säger att jag tränar varje dag hyttar alla med fingret och säger "det är inte braaaa" men jo det är det. Om du som jag har ett skrivbordsjobb och sitter ner hela dagarna så måste man röra på sig varje dag för att inte sabba ryggen inom tio år. Plus, fråga vilken hjärtspecialist som helst. Man ska få upp pulsen 30 minuter om dagen varje dag, det är absolut bästa sättet att förebygga hjärt- och kärlproblem i framtiden. Men den där träningen kan vara en promenad längs med havet eller yoga. Tänk inte hård träning, utan bara att pulsen ska komma upp lite och lederna varma. Jag brukar dela upp det såhär: två yogapass, två styrkepass, två kondispass (jag hatar att springa så brukar köra på dans och boxning) och en dag tar jag en långpromenad längs med havet. Om du är otränad och inte tränat på länge rekommenderar jag verkligen inte att du kör pass och styrka varje dag. Tänk istället en halvtimmes promenad varje dag. Det är allt som behövs och du kommer märka oerhörd skillnad.

3. Äter det din kropp mår bra av. Vissa saker är allmänna, till exempel är socker bye bye. Finns inte på kartan. Sen mår alla bra av olika saker. Lina mår bäst av att äta ofta, och mycket långsamma kolhydrater, jag mår bra av att endast äta tre gånger om dagen och skippa alla kolhydrater. Du vet själv hur din kropp funkar. Det enda kravet är att du verkligen djupdyker ner i grönsaksdiskarna och äter massvis av bra grönsaker den här månaden. Minst fem grönsaker ska ligga på tallriken vid varje måltid.

4. Boostar med bra kosttillskott. Gå in i en hälsokostaffär och hör runt. När hösten slår till brukar jag käka rosenrot en månad för att bibehålla energin.

5. Röker inte. All rökning är big no no.

6. Likaså alkohol. En månad får du vara utan.

7. Tar hand om dig själv. Hälsa handlar om att vila och ge tillbaka till kroppen ibland. Ta en dag i veckan när du tar ett långt bad, filar fötterna, gör hårinpackning, smörjer in dig med body butter och bara skämmer bort dig själv.

8. Koppla ner! Stäng av dator, tv och mobil minst en timme om dagen och ha en ouppkopplad dag i veckan. Det finns en anledning att gamla soffor är hårda och obekväma, man satt helt enkelt inte i dem oftare än vid fina tillställningar. Gör något handarbete, baka, ta en promenad eller gör något annat som inte har internet inblandad.

Så. Är nån på?

En lördagkväll

2011-08-28T11:49:00.002+02:00

I går hade jag och Lina äntligen tid för att prata ut. Ahhhhhhh. Fyra timmar på Tempo och massor av vin. Nu kanske ni tror att vi behövde prata ut om någon konflikt, men nej, vi jobbar bara för mycket, vilket resulterat i att vi inte alls hunnit smsa, chatta, ringa och träffas som vi brukar.

Så i går slog vi oss ner på tempo, drack några glas vin och avhandlade sen allt från männen vi träffar till trender på naglar och kläder, från karriär till vem som är Malmös snyggaste byråchef.

Ibland är det så sjukt skönt att bara få prata, prata, prata.

Särskilt som veckan som kommer innebär väldigt många timmar på sj-tåg, föredrag och jobb.

Är för övrigt oerhört sugen på att köra en hälsomånad. Att resa runt på det sättet jag kommer göra är väldigt energikrävande och det kommer att kännas. Kanske kan man förbättra läget lite genom att ta tag i hälsan?

Oh well, nu ska jag tvätta här hemma innan det blir yoga. Puss

Dags för enkät igen

2011-08-26T16:53:00.003+02:00

BRUKAR DU KOMMA I TID:
Ja, jag är alltid tio minuter tidig till och med. Har dock ändrat mig i viss alägen. När jag ska möta Lina kommer jag alltid en halvtimme sent för jag vet att hon är sen.
HAR DU BRA KONDITION:
Vette fan. borde ha det, men flåsar som sjutton.
NÄR BLEV DU FOTAD SENAST:
Länge sen. Med tanke på att jag mest är ute med Lina och Martin så fotar man mest dem till sina bloggar och facebook, medan jag fotar dem, så det blir sällan foton över på mig.
HUR KÄNNER DU DIG NU:
Så jävla lycklig. Har varit så bra vecka, dag och liv.
VANLIGASTE FÄRG PÅ DINA KLÄDER:
Svart eller mörkblått.
KAN DU LAGA MAT:
Jag är sjukt bra på att laga mat. Livet är för kort för att äta äcklig mat för övrigt.
VAD PLUGGAR DU:
Nada. Kan inte plugga. Jag specialiserar mig på framtida trender, det finns inga böcker om det. Men skummar 250 bloggar om dan.
BLIR DU BRA PÅ KORT:
Nej.
NÄR OCH VARFÖR GRÄT DU SENAST:
För en vecka sen när jag hade tandvärk.
VAR DET PINSAMT ATT SVARA PÅ DET:
Nej?
HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR:
Ja, den gick från att vara urusel till väldigt bra.
DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN:
Kaffe. Sen c-vitamin på det.
ÄR DU NYTTIG:
Beror på hur man ser på det. Jag lyssnar mycket på min kropp och äter det jag mår bra av. Jag får orolig mage och hy av kolhydrater så käkar mycket protein, fett och grönsaker. Tränar 4-5 dagar i veckan. Är nog inte nyttig enligt en dietist plus att jag dricker loads of vin. Har dock aldrig förstått mig på människor som försvarar kolhydrater till döden, samtidigt som de har värsta IBS-magen. Ba, du kanske ska testa innan du fördömer något.
HAR DU NÅGONSIN HAFT NÅGOT JOBB:
Gud ja. Vad är det här för fjortisfrågor?
ÄR DU BLYG:
När jag är kär, inte annrs.
VILKEN TID GICK DU UPP IDAG:
4.45. Det gjorde ont.
VILKET TV-SPEL SPELADE DU SENAST?
Något legospel med kidsen.
VILKET TV-SPEL ÄR DITT FAVORITSPEL?
Har inget.
HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL?
Helt olika beroende på sömn och kost den dagen.
HAR DU SPYTT OFFENTLIGT?
Ja, när jag blev magsjuk på Liseberg en gång som liten.
JAG SOVER:
På rygg med armarna ovanför huvet. När jag sover ensam alltså.
VAD SA DU SENAST?
"Inga problem, ha en fin helg"
VAR DU PÅ FESTIVAL I SOMRAS?
Nej, i so don't do tält.
VEM RINGER DU NÄR DU ÄR ARG/LEDSEN?:
Martin, Lina, mamma eller om jag har en pojkvän.
VAD SKULLE DU BEHÖVA NU:
Sömn och ett glas vin.
HAR DU SNYGGA SKOR:
Så sjukt många.
VAD VAR DET FÖRSTA DU SA I MORSE:
"Hej, vilken tur att jag kände igen er".
HAR DU SOVIT I DIN EGEN SÄNG INATT:
Ja.
HAR NÅGON ANNAN SOVIT I DIN SÄNG I NATT:
Nej. :( Skulle ju upp 4.45 så fick sova ensam.
HAR DU KÖRKORT:
Nej
ÄR DU ENSAM NU:
Jepp.
VAD SER DU FRAM EMOT MEST DENNA VECKA?
Veckan är ju typ slut men antar utgång med favvo-Lina i morgon. Nästa vecka ska jag äta middag på Plockepinn vilket jag ser fram emot.

Hårfärg

2011-08-25T21:05:00.003+02:00

På lördag ska jag till frisören igen och nu måste jag fixa en färg. Kan inte bestämma mig för vilken. Please help. Nedan bilder från de två senaste åren. Tänkte vi kör lite crowdsourcing, ni säger, jag färgar.

Rött?

Brunt?

Guldigt?

Blont?

Puss

Utmaning

2011-08-23T21:01:00.002+02:00

Den här veckan har jag en utmaning med mig själv, nämligen att inte göra av med en krona på fem dagar! Än så länge har två dagar gått och det har inte varit några som helst problem. Lösningen heter LCHF, matlådor, mycket träning och kaffe på jobbet.

Nu kan man tro att jag är pank, men det är jag inte. Grejen är att jag ju gillar min egen mat bättre än den oftast sunkiga lunchmaten, inte äter godis eller dricker kaffe ute, eller ja, har några direkta utgifter på vardagar.

Testa vet jag, sen kan ni belöna er med en riktigt brakmiddag på fin restaurang på helgen!

referenser

2011-08-22T22:35:00.001+02:00

Kollegan tyckte att jag påminde om denna tv-personlighet i dag:

Kände mig dock som denna:

Världens sämsta Malmöbo

2011-08-22T20:53:00.003+02:00

Man kan ju tro att jag som dedicerar min blogg till Malmö skulle varit en del på Malmöfestivalen. Tyvärr är det ju inte så. Jag har så snusmycket att göra, plus all träning, plus att jag försöker ha något slags privatliv, så Malmöfestivalen hamnar lite utanför planeringen.

För övrigt, kan inte langos vara den vidrigaste maträtten på jorden? När den serveras på festival, försvenskad och sleten? usch. Så inte min grej.

Annars sitter jag mest i tandläkarstolen, skriver strategier och försöker bygga en relation. Så är det.

Puss

The naw moment

2011-08-20T21:26:00.002+02:00

I torsdags skjutsade mamma mig och handlade blommor och när vi skiljdes åt sa hon så fin sak att jag nawat hela helgen. Jag gav henne en puss och tackade för att hon var världens bästa mamma. Då svarade hon "Jag har ju en så himla fin tös, då är det inte svårt att vara det". Det gjorde min helg.

Om jag varit en man

2011-08-20T12:41:00.003+02:00

För ett tag sedan var jag hos en webbyrå här i stan som ville värva mig. Jag fick många jobberbjudanden i våras och det här var ett av företagen som var intresserade av att värva mig.

Under min byrårunda här i stan insåg jag dock att det finns en väldigt udda syn på kvinnor. Och jag kommer aldrig arbeta på ett företag med den kvinnosynen.

På den här webbyrån satt jag och pratade med vd:n som frågade mig om mina föreläsningar. För er som missat det så går en rätt stor del av min arbetstid till att föreläsa i perioder. Framför allt föreläser jag om två områden, trender inom digitala medier och social shopping. Den närmsta månaden har jag 15-20 föredrag och två av dem är keynotes.

Anyways, vi satt och pratade om de här föreläsningarna och vd:n på webbyrån frågade mig varför jag gjorde dem, vilket är ganska enkelt att svara på. För det första tycker jag att det är roligt att föreläsa, annars hade jag aldrig utbildat mig till lärare. För det andra tjänar man väldigt bra på det. För det tredje så är det helt fantastiskt för mig som jobbar på byrå. Efter varje föredrag får jag 3-4 leads och jag har fått många storkunder genom dessa föredrag.

Men det räckte inte. Istället frågar han "jaha, så det är inte för att du vill bli kändis". Jag blev väldigt förvånad när han sa det och förklarade att så var det inte, och man blir ju knappast kändis av att föreläsa om crowdfunding för koncerndirektörer på företagsevent. Han ba "Nähä, men varför vill du synas då" och jag sa att jag precis förklarat anledningen till varför jag föreläser. Men det räckte inte utan han fortsatte pusha kändisspåret och jag avslutade den där intervjun, kastade ett öga på klockan, bad om ursäkt och gick. Kort därefter tackade jag ja till Hilanders som såg affärsnyttan i vad jag gör, och förstod mig. Jag är ingen bimbo som vill vara med i Big Brother, tro mig, det krävs en del brains för att arbeta med det jag arbetar med i dag.

Och det sorgligaste i sammanhanget är att han aldrig sagt det till mig om jag var man. Aldrig. Då hade han klappat mig på axeln, pratat om min jävlar anamma och respekterat mig till fullo.

Om jag är bitter för detta? Inte ett dugg. Det är ju deras förlust och deras fördomar som straffar sig. Jag vet hur bra jag är, och helt ärligt gick de miste om en extremt kompetent internetstrateg och projektledare den dagen.

För jag kommer aldrig jobba på en byrå där chefen bryr sig så mycket om mitt kön. Det är alldeles för 1800-tal för mig.

Ähhh vi kör igen

2011-08-18T21:12:00.004+02:00

Blev för övrigt typ kär i min kompis i dag som följde med mig till tandläkaren, jag messade Martin och ba "jag kommer fan gifta mig med honom". Hur fint är det inte att mina vänner följer med mig till tandläkaren? Fantastiskt.

Har för övrigt insett med Twitters hjälp att jag ju måste belöna mig med nånting när den här rotfyllningen är färdig. Just nu ligger en Marc Jacobs-väska väldigt bra till.

Annars har jag ätit turkisk yoghurt, druckit vatten med sugrör och catchat upp med exetkexet som åker till Fåröarna i morgon.

Och kollat in Malmöfestivalens musikprogram och insett att enda jag vill se är Maskinen i år. Är visserligen fett taggad efter att sett detta framträdande:

För övrigt är det ganska synd att Malmöfestivalen är så Idol möter Melodifestivalen. hade gillat lite mer Siesta-upplägg - typ Rebecca & Fiona, Slagsmålsklubben, Familjen, Miike Snow, Maskinen och Adrian Lux. Hade blivit hur fett som helst.

Fast med Frej Larsson på scen blir man ju aldrig besviken.

Nej nu ska jag bada. Puss

Tandvärken från helvetet

2011-08-18T16:42:00.001+02:00

I natt, vid tre-fyra, vaknade jag och satte mig upp. Sen skrek jag rakt ut. Har ni nån gång haft tandvärk? Alltså jag lider verkligen med er. Fy fan. Aldrig varit med om en sån smärta, var så nära ett psykbryt. Tuppade av flera gånger av smärtan innan jag ringde tandläkaren, som var på semester och till slut fick jag tag på sjukvårdsrådgivningen. Fick tipset att ringa till ett ställe vid halv åtta. Vid tjugo i sex ville jag dö, och ringde en kompis som jag vet haft problem med tänderna. Stack till honom och ville verkligen bara ta nåt verktyg och dra ut tandjäveln.

Vid halv åtta låg jag fortfarande i hans säng och skulle ringa när han övertalade mig att gå dit istället. Så vi gick dit, jag gick in och fick reda på att de inte fick ta in patienter om man inte var registrerad och att jag tidigast kunde få tid halv tre på Rosengård. Står där, skakar i hela kroppen och ber dem skriva ner smärtstillande medan tårarna rinner nedför kinderna och hon ba "Du, jag ser att du har jävligt ont och vi har en patient som inte kom på sitt besök. Sitt här så hämtar jag tandläkaren". Så hon hämtade tandläkaren och jag fick komma in.

När de röntgat tittade han på mig och sa "Ja, jag är imponerad av att du kunde stå upp". Total inflammation i en tand, som därav dött, medan nerverna var så inflammerade att de höll på att sprängas. Borrade upp hela tanden och sen fick han en efter en dra ut alla nerver, innan han fyllde igen. Nu väntar rotfyllning av fyra kanaler.

Men jag kan säga att jag aldrig varit så glad efteråt, så lugn, älskat livet så mycket. Den där känslan när man håller på att gå sönder, och plötsligt kan man andas igen. Nu har jag en lite öm tand, som inte alls gör så fasligt ont. Fatta hur mycket det är värt.

Och motsägelsefullt nog har det här dödat all min tandläkarskräck. Förr såg jag tandläkarbesök som nåt kosmetiskt som gjorde jävligt ont och var sjukt läskigt. Nu ser jag tandläkarbesöker som något befriade och bra. Härliga känsla.

När jag mådde lite bättre kom mamma hit, vi åkte till min favoritflorist och köpte varsin stor bukett till tandläkaren, sköterskan och receptionisten och stora tackkort. Jag är för evigt tacksam dem och kommer alltid älska deras mänsklighet. Att de faktiskt gick runt de strikta reglerna för en gångs skull, såg hur ont jag hade, och hjälpte mig.

Jobb, tandvärk och långa middagar

2011-08-17T18:50:00.002+02:00

Det är så fint att ni blir så oroade när jag hoppar över bloggandet några dagar, men allt har sin förklaring.

Håller på att skriva en internetstrategi till en kund som är så roligt. Vet inte hur jag ska få med allt jag vill ha sagt eller alla idéer som finns i huvudet, men på nåt vis ska allt komma ner på ett papper tills nästa onsdag. Samtidigt är det fullt med nykundsmöte så dagarna bara försvinner. Har inte haft en enda fri lunch denna vecka, varenda lunch har varit bokad. Trivs så himlans bra på Hilanders ni anar inte.

Sen har jag sådan otrolig tandvärk att jag vill dö typ. Min tandläkare är på semester dock så det är bara att vänta snällt tills onsdag. Men nu tänkte jag använda den här bloggen till lite crowdsourcad tandinfo. Vad det kan vara jag har och vad jag ska göra.

Det började för en vecka sen då det började göra ont på undre gommen på vänster sida. Inte så farligt, bara lite dov bultande smärta, men inget som jag tänkte så särskilt mycket på. Sedan har det bara stagnerat och stagnerat. Nu har det även spritt sig till framsidan av undre gommen och det gör så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Har insett att det kommer efter att jag ätit, d.v.s. 1-10 minuter efter att jag ätit och det håller i cirka tio minuter då det gör så ont att jag vill dö. Svår känsla att förklara men ungefär som när man dragit ut en tand. Mellan måltiderna när jag inte äter känns det litegrann men inte alls så mycket. Medan jag äter ingenting. Det är värre när jag ätit nåt kallt än när jag ätit nåt varmt. Några tips? Verkar inte vara ilningar i och med att det inte känns något medan jag äter.

Sen var jag på världens mysigaste middag på Bastard i går kväll med en nyfunnen vän, timmarna bara rann i väg medan vi åt rätt efter rätt. Måste tipsa om Bastards kanin. Fast allt är ju fantastiskt så klart.

Annars är jag mest glad över att min älskade Martin är hemma och att allting går så bra nu.

Puss

God morgon

2011-08-14T12:37:00.002+02:00

Var ute med Lina, Karin och Melissa i går, först drinkar på Rosen och sedan ful-vin på Brogatan. Ganska lugn kväll men vaknade i dag med huvudvärken från helvetet. Gud. Det är såna här dagar man vill köra vit månad.

I dag är tanken att jag ska städa men har mest lust att ligga i sängen och stirra på en film.

Gud finns det någon gång man känner sig så gammal som när man är bakis? Tror inte det.

Deli friday

2011-08-12T22:28:00.002+02:00

Efter jobbet ställde jag mig och gjorde avokado- och gurksoppa medan jag lyssnade på sommarprat och smälte veckan i huvudet.

Vid sju kom han hit, han hjälpte mig duka fram delikatesserna innan vi satte oss vid bordet, avhandlade våra veckor för varandra, ställde motfrågor och pratade om vad vi mest tyckte om av allt på bordet. Min favorit var kräftorna, hans var räkorna. Men det är inte samma sak som när jag var liten. När jag växte upp hade vi egen kräftodling. Jag minns att jag fann det så märkligt att de var svarta, och sedan blev röda efter att de kokats. Jag älskade kräftor, jag verkligen slukade dem och mina föräldrars vänner satt alltid och skrattade åt hur den lilla ungen kunde tömma ett kräftfat. "Kan inte det här vara vår dag" sa han. Jag undrade vad han menade. Och han sa "kan vi inte alltid vara med varandra på fredagar". Så bestämde vi det.

När vi hade ätit flyttade vi oss till soffan, tog fram vindruvor och tittade på Notting Hill som vi aldrig hann se klart. Och när den tog slut hade Mitt Afrika börjat på ettan. Och jag minns när jag såg den när jag var liten. Mamma berättade om syfilis och jag satt storögt och tittade på den fantastiska kärlekshistorien mellan Meryl Streep och Robert Redford. "Det här är nog den finaste kvällen i mitt liv" sa han och kramade mig. Och jag log och var så väldigt glad över att det är så mycket kärlek i mitt liv.

Hej

2011-08-12T12:04:00.004+02:00

Efter ett dygns kickoff med fina Hilanders är jag numera hemma. Eller ja, i Malmö åtminstone. Nu är det dags för lunch innan jag ska ägna mig åt skrivandets konst resten av eftermiddagen.

Och den där hemligheten, karriärsgrejen kan nu avslöjas. Jag går in i Hilanders ledning och blir ansvarig för marknadsföring. Väldigt spännande och jag är väldigt glad.

I kväll ska jag ta igen mig i soffan med delikatesser, vin, mörk choklad och nån jag tycker väldigt mycket om. Det blir en fin kväll.

Inte okej

2011-08-10T19:05:00.002+02:00

Det kommer förmodligen inte som en chock att jag har ett dille på dyrt smink (och dyr mat. och dyra krämer. och dyra viner. huh) men sedan jag började arbeta med Isadora har jag mest använt deras produkter och därför inte köpt så mycket. Dock flög jag till Stockholm i dag och enligt sedvanlig belöningstradition köpte jag ett läppstift. Då jag mest handlat YSL och Chanel senaste året tog jag ett Dior. Och blev djupt besviken.

Om det är något Isadora lärt mig så är det att vara försiktig med parfymerade produkter i ansiktet på grund av att det kan framkalla allergier. Isadora kör helt utan parfym för att de använder bra råvaror och då behöver man inte använda parfym, som faktiskt primärt används för att dölja lukt från dåliga råvaror.

Fatta min chock när jag drar på Diorläppstiftet och efter en minut knappt kan svälja för det river i halsen av all parfym. Jag tycker banne mig inte det här är okej. Om jag betalar 300 spänn för ett läppstift tar jag för givet att det ska vara bra råvaror och inte behöva dränkas i parfym. No more Dior for me.

Åhhhh

2011-08-08T23:30:00.002+02:00

Jag vill också ha en fin header! Vet dock inte vad som skulle vara representativt för mitt liv? En bag in box? En kyckling (besatt av kyckling, min mamma sa en gång "kommer ihåg när du var liten och bara åt kyckling höhö" och gustav ba "monica... det är fortfarande så") En klänning? Eller typ 300?

Måste brainstorma. Och måste hitta nån som vill göra den. Exetkexet är ju jävligt enkel att övertala. Får nog bli han.

Mentor sökes

2011-08-08T22:35:00.003+02:00

Jag har alltid sett till att ha mentorer omkring mig som jag kan bolla idéer, tankar, mål, planer, problem och annat med. Och jag älskar det. Jag tycker att det är helt fantastiskt att ha någon som man kan ha som ett stöd och som gått igenom samma saker som en själv, och har den där visdomen man själv kommer uppnå om sisådär tio år.

I och med att jag kommer från näringslivet, har alla mina mentorer också kommit därifrån. Men nu inser jag att det faktiskt vore en bra idé att stötta upp med en från byråvärlden.

Så här kommer min kontaktannons:

Jag arbetar i dag som internetstrateg och projektledare på ganska stor reklambyrå. Förutom det har jag flera hobbys, till exempel bloggar jag på ilovesocialcommerce.se, skriver krönikor åt Travel News, sitter i Advisory Board åt Campus Helsingborg och är e-handelsexpert i Internetworld. Också föreläser jag massor, framför allt om digitala trender. Egentligen kommer jag från näringslivet och har bland annat varit global PR- och kommunikationschef för ett multinationellt resebolag som fanns i såväl Sverige som USA som Sydafrika.

Jag söker dig som har en lång byråerfarenhet, helst ska du bo i Malmö, men Stockholm är också helt okej för jag är där ganska ofta, som vill hjälpa mig och lotsa mig i denna byråvärld. Man eller kvinna kvittar egentligen, men kvinna hade varit extra fett för att vi nog kan relatera till vissa maktstrukturella problem som kan uppstå när man är kvinna. Som tack för din hjälp bjuder jag på lunch cirka varannan månad och om du vill ha hjälp med lite internetstrategi eller kunskapsutbyte står jag gärna till förfogande.

Mitt fokus ligger inte på koncept eller produktion, utan jag söker snarare dig som har erfarenhet av ledningsarbete och/eller projektledning på en större byrå.

Intresserad eller har du tips om någon jag bör kontakta? Mejla mig på ulrika.rudqvist@gmail.com eller skriv en rad i kommentarerna.

Hej vinnardag

2011-08-08T20:08:00.002+02:00

Jag har haft en sådan otroligt vinnardag. Snart kan jag berätta om ännu ett helt fantastiskt uppdrag jag fått som faktiskt var en av mina mål innan jag fyllde 30 år. När jag var 25 år gjorde jag upp en sådan plan, och på något vänster har jag lyckats uppnå alla mål. Det är fett. Om ett halvår gör jag en ny plan, en tills jag blir 35. Det är så roligt med mål i livet, särskilt när man uppnår dem.

Nytillskott

2011-08-07T19:28:00.003+02:00

Jag och Sofia startade dagen med en söndagsshopping där jag lyckades hålla mig från att överspendera, och enbart kom hem med två nagellack och två armband som sammanlagt gick på under 200 kr. På vägen hem gick jag inom min favoritflorist som finns på korsningen Regementsgatan / Skvadronsgatan och som har så oerhört billiga blommor till fantastisk kvalitet. Bland annat fick denna följa med hem. Får alltid total billighetschock där, denna plus två andra slutade på 118 kr. Galet.

I går drack jag även ett glas vin med denna fantastiska människa och hennes pojkvän Petter på Rosen och vi diskuterade allt från affärsidéer till klädstilen i Västra Hamnen på sommaren till vår längtan efter att bo i New York. Så himla fina människor som jag är så glad att jag lärt känna. Och Petter sa en grej som fick mig att tänka på det som förvånat mig mest med reklambranchen sedan jag började i den. När vi talade om våra olika affärsidéer kom vi nämligen in på lokalt kontra globalt och Petter sa "jag gör bara globalt".

Och jag insåg att det är så jag är fostrad, kanske för att mitt första jobb var på ett företag som byggde oerhört mycket på entreprenörsanda. När jag arbetade på Travelstart genomsyrades företaget av entreprenörsskap, passion och höga ambitioner. Vi hade som mål att bli världens bästa resebolag. Världens mest innovativa och kreativa, vi skulle vara först med tekniken, bäst på att leverera.

Under årens lopp när jag träffat byråer i Malmö där det varit tal om till exempel samarbete har jag väldigt sällan sett samma strävan. Man skryter om att man är bäst i Malmö på att koda ett visst språk eller är Malmös mest kreativa byrå , men för mig som kommer från ett multinationellt bolag blir det väldigt snävt. Malmö är så litet.

Vad hade hänt med Travelstart om vi haft som mål att vara Malmös mest innovativa resebolag? Tja, det hade vi uppnått ganska snabbt. Förmodligen hade vi bara varit ett litet bolag, aldrig lanserats i länder som Brasilien och Sydafrika.

Och poängen jag vill säga med detta? Att jag tycker att det är lite synd. Det finns så enormt bra människor och byråer i dag i Malmö som jag verkligen ser upp till och som jag tror hade stått ut i konkurrensen med andra städer och länder. Och jag tror att om bara peppen, eller modet att våga sträva efter att bli världsbäst på något istället för att bli Malmöbäst på något infinner sig kommer många byråer och duktiga människor i branschen gå väldigt långt.

En LCHF-dag

2011-08-06T16:15:00.003+02:00

Jag käkar ju LCHF sedan ett tag tillbaka, och fick önskemål att skriva vad jag äter en vanlig dag. Roligt tycker jag, och kanske tar bort tron att jag lever på biff och bearnaise.

Så, här är torsdagens matdag då jag faktiskt skrev ner vad jag käkade.

Observera att jag inte kör så hardcore som många andra. Det slinker kanske ner en kolhydrat eller två för mycket, men det kan jag ta då jag är normalviktig och inte har som mål att gå ner utan bara må bra.

Frukost:

Kaffe med lite gammeldags mjölk.

Två finn crisp med smör och ägg.

En liten skål med turkisk yoghurt, linfrön, valnötter, blåbär och lite vispgrädde som sötar det.

Lunch:

Avokado- och gurksoppa (helt fantastisk, måste skriva receptet någon dag). Till det en tomat- och mozzarella-sallad.

Middag:

Ugnsstekt lax med sparris, blomkål, broccoli, rädisor och hemmagjord hollandaise.

Kvällssnack (jag gillar att ta ett snack framför tv:n på kvällen):

Ett gott te, en bit chevrette, serranoskinka, några marinerade oliver och en bit mörk choklad.

I och med att jag inte äter frukt tar jag även en multivitamintablett till frukost och dricker ett glas c-vitamin på eftermiddagen.

Några frågor på det?

När det uppstår viss panik

2011-08-06T11:33:00.001+02:00

Fy fan. Vaknade, gick ut i köket och ser bara i ögonvrån att hela köket är svartprckigt. Tittar upp mot taket och ser 40-50 stora spyflugor. Tittar mot ventilationen och ser det ösa ur fler. Fy fan. Började dammsuga upp dem i panik för att jag inte nådde ventilationen, men ringde killen som kom sprang hit, tejpade för ventilationen och sen slog ihjäl alla. Mitt hjärta går fortfarande i 250.

Helg!

2011-08-05T16:03:00.003+02:00

Jag glömmer alltid att vi slutar 15.00 på Hilanders på fredagar. Ha! Så nu är jag ledig, även om jag förmodligen kommer sitta både i kväll och i morgon med ett stort strategiprojekt. Men jag tar åtminstone paus nu.

Projektet denna helg är att rensa ur garderoben. Jag och killen jag träffar har en viss diskussion kring detta. Hans åsikt är att jag ska börja med att rensa ut 83 klänningar. Jag blev typ kall när han sa det. Jag trodde att han skämtade men han var helt allvarlig. Efter att jag inte fått fram ett ord på typ tio minuter föreslog han istället 30 och jag ba "jag hade tänkt tre...".

Anyways, nu ska jag äta lunch (inte hunnit det). Puss

Ibland kommer livet emellan

2011-08-04T21:59:00.003+02:00

Jag har inte hunnit blogga och det är för att livet kom emellan. Jag har förberett och gjort en stor presentation, haft så ont i ryggen att jag legat fyra timmar raklång på ett golv och bråkat med min kille. Men det gör vi hela tiden så det är inget ovanligt. Just nu flyter vi i något mellanland som är nånstans mellan vänskap och kärlek och jag tror hans mest använda uttryck är "Men herreguuud vad är ditt problem" medan mitt är "helt ärligt, jag gillar fan din hund mer än jag gillar dig". Om vi nån gång blir ihop på riktigt ska jag skapa en anonym blogg där jag bara ska återge våra samtal. Som i dag när jag höll honom sällskap medan han packade en väska och ba "jag trodde vi kom överens om att du inte skulle åka nånstans mer utan mig" och han ba "Jag satt i möte och kunde inte svara på dina sms, det betyder inte att vi var överens" och jag ba "säger man inte emot så betyder det att man godtar förslaget". Och sen fortsatte det.

Anyways, nu ska jag fortästta titta på Raising hope och äta oliver. Puss.

Så sjukt matchad

2011-08-02T21:22:00.002+02:00

I dag var jag så sjukt matchad i min nya klänning, armband från Lite Kalbalik och rödlila nagellack från Isadora. Ibland så. Då lyckas jag.

Och i sann rutinanda är jag nu tillbaka i min klockan nio-rutin. Som innebär tre tilltugg och ett halvt glas vin. I dag är det chevrette, oliver och en bit mörk choklad.

Jag fick förresten frågan om jag fortfarande kör LCHF och ja det gör jag. Jag är inte så sträng som vissa är, utan kanske fuskar en gång varannan vecka, när jag är på restaurang eller hemma hos någon. Inget jag ligger sömnlös över dock. Det märkliga med LCHF är dock att man blir sugen på väldigt konstiga saker. Förr blev jag sugen på kakor eller lösgodis, vilket jag aldrig blir längre. Istället kan jag bli hopplöst sugen på quinoa, matvete eller knäckebröd. Skumt det där.

Nu ska jag ta ett bad innan det är läggdags, eller snarare läsdags. Puss

Jaså.

2011-08-02T19:08:00.003+02:00

Jag är så trött, tjurig och konstig i kroppen i dag. Hej nikotinavvänjning efter semestern. Lovely. Oh well, jag kommer åtminstone få fin hy och inte göra av med så löjligt mycket pengar. Alltid något.

Min sinnesstämning förbättrades verkligen av att jag lagade världens äckligaste mat. Fan. Ska muntra upp mig med lite yoga nu.

Jag har skrivkramp. Vad ska jag skriva om?

Gult är fult

2011-08-01T21:43:00.002+02:00

Jag har köpt knallgula skor med 14 cm klack. Och har redan mentalt matchat ihop dem med tre klänningar. Och mina kollegor tittar med stora ögon på mina klackar i dag och istället för att fråga vad jag gjort under semestern synade de mina skor och frågade HUR jag kan gå i dem.

I dag gick jag in mina nya svarta pumps och alla var impade i ballerinor. Älskar högklackat. Älskar vad de gör med hållningen, figuren, självkänslan. Och sen kom jag hem till min kärlek som med lika stora ögon frågade vad sjutton jag tänkt använda mina gula skor till, innan han blidkade och sa "okej, de ÄR fina".

Förutom det har jag köpt Nina Garcias Style strategy och faktiskt fått bekräftat att man aldrig kan äga för många högklackade.

Och började läsa Bingo Rimérs biografi, men orkade bara läsa tjugo sidor innan jag tröttnade på namnonanin och alla så kallade blonda nymfomaner och kastade den.

Och jag ÄLSKAR att vara tillbaka på jobbet. Mina kollegor, lokalerna, kunderna, att vara tillbaka i strukturen och rutinerna - älskar det. Nån dag ska jag blogga om det här med förhöjandet av impulsivitet. Jag blir jämt hånad för att jag är så oimpulsiv och älskar rutiner. Som om det vore så sjukt positivt att supa en torsdag och vara bakis på jobbet (i so don't do that). Jag älskar rutiner. Älskar. Det måste jag blogga om. Den kärleken.

Nu ska jag sova. Puss

Så. En summering

2011-07-31T23:45:00.002+02:00

Alla frågar vad jag gjort denna semester. Så jag antar att en summering skulle sitta bra efter de här tre veckorna.

Jag har:

- Suttit ute i Jörgens koloni, ätit småkakor, druckit rosé och pratat med honom och hans föräldrar om Svedala, vänskap och lärt mig namnen på blommor.

- Legat hemma hos mamma och sett tv-serier jag aldrig ser annars och ätit tapas.

- Legat på Ribban, plöjt modetidningar och druckit litervis med vatten.

- Köpt en present till mig själv varje dag vilket innebär att jag nu äger många fina klänningar. ett tjusigt smyckeskrin och helt fantastiska svarta pumps.

- Fyllt lägenheten med blommor och luktat på rosorna varje gång jag passerat bordet.

- Sovit hos min kärlek mest hela tiden.

- Bakat varje gång jag känt mig det minsta uttråkad och fyllt allas frysar.

- Ätit middag med Martin och talat framtid.

- Träffat gamla vänner, delat en flaska vin och delat minnen.

- Firat världens bästa Lina som fyllde fabulösa 33 år.

- Druckit öl på Möllan öga mot öga med en mat jag var förälskad i förra sommaren och insett att det verkligen inte är mitt livs kärlek. herregud, vad tänkte jag på?

- Varit på mina sockerbitars skolavslutning och varit så stolt att jag nästan sprack och bjudit på McDonalds för att fira.

- Sett solnedgången med min kärlek på Ribban och fått en Riesen och skrattat över att det enligt honom var det "mest romantiska han kunde hitta på vägen dit".

Fin semester helt enkelt.

Back to reality

2011-07-31T18:13:00.002+02:00

I dag har jag min sista semesterdag och för första gången i mitt liv har jag noll ångest. Jag ser enbart fram emot att börja jobba i morgon. Det är stort för mig, för jag har alltid haft ångest efter skollov och semestrar. Men inte i år. Jag antar att det innebär att man hamnat rätt.

Kanske beror det också på att jag lärt känna mig själv, blivit vuxen. Det är inte pest och pina att gå upp klockan sju längre. Jag tycker om rutiner. Tycker om att dricka morgonkaffet medan jag gör en to do-list och läser igenom mejlskörden. Jag tycker om att svänga inom gymmet varje dag efter jobbet. Jag tycker om att plocka fram kläder på kvällen och måla nagellack så jag matchar allt.

Den sista semesterdagen har jag använt till att fixa. Storstäda, tvätta, jobba med bostadsrättsföreningen, ta fram recept inför veckan som kommer. Det här kommer bli en vinnarhöst. Det känner jag.

Dagens have done

2011-07-30T21:43:00.004+02:00

1. Bakat mazarinkaka till mina sockerbitar. Den blev så goood. Dör lite när jag tänker på den.

2. Börjat titta på Raising Hope som kan vara den finaste serien jag sett sedan Gilmore Girls. Så fylld av värme och kärlek samtidigt som den är rolig så man skrattar konstant.

3. Insett att alla mina killkompisar träffat sina respektive via happypancake.com. Hmm. Funderar helt ärligt på att testa det. Hade varit lite upplyftande att för en gångs skull tillbringa en kväll med någon som inte puttar bort en när man försöker kyssa personen. Jag vet, det är så tragiskt, men hej verklighet.

4. Ätit majskolvar till middag med loads of salt och smör.

Nu ska jag fortsätta med Raising Hope. Sov gott mina vänner. Puss.

Lördag

2011-07-30T14:02:00.002+02:00

I går hade jag så vansinnigt trevligt med Sofia och Petter och vi pratade om allt från hotell till kärleken till New York till oliver. Älskar mina vänner. Älskar mitt liv.

I dag kunde jag inte slita mig ur sängen förrän tolv (dessa satinlakan, helt otroliga). Sen kom min kärlek och vi tittade på film och pratade och jag satt i hans knä och önskade att han aldrig skulle gå.

Nu ska jag äta turkisk yoghurt och jordgubbar. I kväll blir det vin igen.

Moccasin it is

2011-07-29T20:42:00.002+02:00

Snart drar jag till Moccasin och dricker vin med Sofia och Petter. Efter total fulångest i dag insåg jag att enda sättet att bekämpa sånt beteende är genom att stay fab som en av mina smarta bloggläsare skrev. Så nu har jag dragit på himmelsk blå klänning och rosa läppstift. Puss

Loneliness is such a waste of time

2011-07-29T11:08:00.003+02:00

Jag erkänner, det är banne mig lite ensamt i Malmö nu. Lina är på Malta och Martin är i Shanghai. Man inser hur mycket ens bästisar betyder för en först när de försvinner sådär.

Funderar på att åka till Mamma, ligga i hennes soffa, sova i gamla flickrummet och prata med henne i timmar över ett glas vin. Men jag vet inte. Kanske blir det utgång. Vi får se.

Gud vad jag saknar mina bästisar. Suck.

Heavenly

2011-07-28T20:10:00.002+02:00

I och med att jag för en gångs skull ska sova hemma har jag renbäddat med mina satinlakan. Fattar inte det. Jag har världens skönaste säng och satinlakan, och ändå är det alltid jag som fått sova borta när jag haft kille.

Min shoppingtur spårade för övrigt i dag. Tror jag fyllde kvoten av egopresenter. Nu får kortet vila åtminstone några dagar.

En av de sista semesterkvällarna

2011-07-28T11:02:00.004+02:00

I går kväll cyklade jag alltså hem till min vän som lagade middag till mig innan vi satte oss på balkongen med varsitt glas vin och pratade. När vi blev trötta la vi oss i sängen och såg Notting Hill tills båda somnade. Fattar inte att jag missat den filmen. Hann visserligen bara se halva innan jag däckade, men ändå.

Cyklade hem i morse i min korta kjol och högklackat och hatade varje sekund. Varje gång jag cyklar hem i sånt känns det som alla ska tro att det är en del av walk of shame. It's not. Oh well.

På bilden ser ni ett pussel jag lagt under semestern. Älskar pussel. Älskar.

Nu ska jag klä upp mig innan jag drar ner till Nilson och köper ett par pumps jag kollat in i evigheter.

Puss

Pretty in pink

2011-07-27T19:45:00.002+02:00

I dag blev temat oplanerat pretty in pink. Puderrosa t-shirt från H&M, gammelrosa armband från Baglady (ni får bara inte missa rean där, allt reas ut, ALLT), nytt ljusrosa läppstift från Chanel, pärlemorosa nagellack från YSL och sist men inte minst rosé.

Jag åkte till hemköp i morse och handlade alla modemagasin jag kunde komma över, la mig på Ribban, läste dem och njöt av en av de sista semesterdagarna. Nu ska jag äta middag med mitt on and off (som är off för övrigt) och dricka mer vin. Puss